Semester

Det har varit tunt med inlägg under semestern. Inte för att vi har gjort så speciellt mycket, men det blir ingen tid vid datorn. Vi har grejat lite med tomten, men Hilda sover inte så långa stunder längre så det är svårt att göra något tillsammans. Hon har i alla fall fått vara med om en del nya saker. När vinden mojnat lite kunde vi bege oss ut på sjön, en vecka senare än planerat. Cykelstolen som vi köpt för att placera i sittbrunnen funkade inte som det var tänkt. Hilda med flytväst blev ihoptryckt och det gillades inte. Hon fick mest vara nere i båten och ligga i sin hårdliften (liggdelen som hör till vagnen). Segling i medvind var lite trist, men tuff gång med motor rakt mot en kraftig vind gillade hon mycket.

När vi under min födelsedagsmiddag ville att hon skulle sova så lade vi henne på mage, då kom hon på att hon kunde lyfta på huvudet och titta upp över kanten. Sova var det sista hon ville, det hände ju så mycket spännande. Eller ja, det var roligare än att sova iaf.

Hilda har ju fyllt 3 månader, vilket uppmärksammades med ett besök av farfar och Kicki.

Lördag den 16 augusti. En jobbig dag. Först var Hilda gnällig större delen av dagen och sen skulle Tobbe springa en hel mil. Det var dags för Midnattsloppet och till och med Magnus skulle springa. Att ingen av de fem kollegorna hade tränat kändes lite oroande. Magnus ville gärna ge bort sin biljett... Hilda var på sitt allra bästa humör och gick med på att ha hörselskydden på. Det var så mycket att titta på så hon kanske glömde bort att vara gnällig.

Alla fem kom i mål och den som var piggast och gladast av de alla var otippat nog Magnus. Han hade spurtat hela sista kilometern, nu längtar han till nästa års Midnattslopp, kanske slår ha de andra då?

På söndagen packade vi in oss i bilen och åkte mot Karlstad. Vi skulle ta några dagar i sommarstugan på Hammarö. Hilda gillade inte bilåkandet speciellt mycket. Till slut var vi framme hos min farmor i Karlstad där hon väntade med middag på bordet. Hilda fick ligga på golvet och snacka, för att inte tala om dregla. Hon kan producera mycket saliv nu för tiden. Väl ute i stugan gick vi en promenad till fyren och farmor fick lära oss ett och annat om svamp. Vi spenderade dagarna med att plocka svamp, en tur till Karlstad och kollade en del på OS. Skönt att komma hemifrån, men lika skönt att komma hem igen på onsdagen.

På fredagen påbörjades gropgrävandet. Tobbe och Janne grävde hål för stolparna till staketet som Janne byggde hemma i sitt garage. Det tar tid att gräva hål, men det blir bra med staket så att Hilda inte springer ut i gatan.

Vi ville få ut något av Tobbes sista semestervecka och bestämde oss för en ny segeltur. Tisdag-torsdag blev det denna gång. Vindarna vill visst inte att vi ska vara ute så länge. Vi fick uppleva vindar mellan 0-12m/s och vi njöt av dagarna på sjön. Hilda var inte glad hela tiden, men på det stora hela var hon nöjd. Det värsta var när vi på tisdagkvällen lagt oss bredvid två andra båtar på Mörtö-Bunsö och Hilda bestämde sig för att skrika i högan sky. Grannbåten skulle precis börja äta sina krabbor och njuta av den fina kvällen... Kändes sådär. Vi tog henne på en tur i skogen, men myggen ville döda oss så vi fick ganska snart gå tillbaka, då med en lite lugnare bebis.

Väl hemma fortsatte kampen att få tomten färdig. Vi har nu fått datum för när garaget kommer och när plattorna ska läggas. Det känns bra att det närmar sig! En av oss måste ju ta hand om vår gullunge, så ska vi göra något får vi jobba i skift. Hilda gillar att ligga på mage och titta på sig själv i spegeln, hon är bäst på att spela på katten i gymmet (varken jag eller Tobbe är bättre) och hon älskar fortfarande att ligga i sin vagn, på rygg ibland och ibland med ett huvud som sticker upp över kanten.

Nu var det länge sen...

Det har verkligen hänt massor den senaste tiden. Vi skulle klippa gräsmattan för första gången och Hilda fick såklart hjälpa till.

Tobbe har semester sen en vecka tillbaka och vi inledde den med en regnig grillfest. Tobbe grillade i det ihållande regnet i flera timmar till våra 35 hungriga gäster. Hilda tyckte att det var lite svårt att sova när så mycket hände här hemma, men mormor, morfar, farmor och en del andra gäster ryckte in med glädje. Till slut fick hon nog och somnade på tant Annas axel...

Vi hade ju planerat att segla med Bacchanten Raun (moderskeppet, dvs familjen Larbergs segelbåt) och Johan skulle följa med. Regnet och stormen stoppade våra planer. Vi fick ta en tur med Tudor på onsdagen istället, Johan följde såklart med. Vi åkte till Rastaholm för en god lunch. Patrik och Nina tog landvägen och mötte upp lagom när vi skulle beställa. Hilda var snäll hela båtturen och hade bra bordsskick på restaurangen. Tobbe hävdade att han inte fick beställa hamburgare (för att jag sa att jag inte skulle beställa det för att vi äter det så ofta hemma) så han beställde en skärgårdsröra istället. Hildas otålighet och Tobbes oro för regn fick oss att åka hemåt. Johan följde med oss till Herrgården i Tumba, vi skulle ju grilla hamburgare, Johans favoritmat.

Hilda handlar på Ica Maxi...

Hilda har fått en släng av 12-veckorskrisen. Hon behöver lite mer närhet och är lite gnälligare. Hon har lärt sig en massa nya saker och är mycket mer med än förut. Hon håller huvudet ordentligt, gillar tv och kan gärna sitta en stund vid datorn om hon får vara med pappa. När hon ligger i gymmet tittar hon hellre på böckerna än leker med katten. Ibland gillar hon att flyga flygplan ovanför pappas huvud. De gånger hon gillar det skrattar så hon kiknar, vi väntar bara på att hon ska kräkas rakt ner på pappas huvud...

Hilda kollar på sport...

Min rastlöshet slog till under lördagen, jag ville göra något. På väg in i duschen kom jag på vad, paddla. Vi ringde mina föräldrar, de var på väg från kanotklubben, men ställde upp på en tur till och vi bestämde att vi skulle ta en tur ner till Fridhemskanotisterna. Moster Sandra följde också med och vi paddla i dubbelkajaken med min pappa. Tobbe fick låna pappas nya kolfiberkajak och jag fick en hyrkajak från klubben. Vi paddlade den vanliga rundan medans Hilda var med mormor.

Allt gick bra, ingen trillade i sjön, men när vi kom tillbaka skrek Hilda hysteriskt. Hon hade nyss börjat skrika, men hon ville inte sluta. Till slut fattade hon att maten var inom räckhål och började äta. Vi kom hem kl 18 och hon somnade på studs och sov till kl 22, lite mat och sen fortsatt sömn. Vid sju imorse tyckte hon dock att hon sovit klart.

Hilda växer så det knakar

Idag tog jag och Hilda en promenad till BVC för att se hur mycket hon växt på en månad. Två av mina grannar fick bebisar förra veckan och Hilda ser ut som en jätte i jämförelse med dem. Vågen stannade på 6490 g och hon har blivit 63 cm lång. Det betyder att hon ligger kvar två kurvor över normalkurvan. Inte konstigt att kläderna blir för små!

Hilda tycker att det är lite för varmt nu, men det ska ju bli svalare och på måndag ska vi åka ut och segla. Igår behövde jag handla lite grejer inför seglingen (bl a större kläder till Hilda) och mamma erbjöd sig att vara barnvakt. Jag tog med Hilda och bröstmjölkspumpen och åkte till Sätra. Väl framme pumpade jag ut så mycket det gick, blev bara en halv dl, och sen åkte jag till Skärholmen. Det blir en effektiv shoppingrunda på 1,5 timmar och sen tillbaka till Hilda och familjen. Jag hade inte behövt ha riktigt så bråttom för hon sov sött när jag kom dit. Hon hade tagit flaskan utan problem, men blivit förbannad när det tog slut. Moster Matilda hade tagit upp henne och hon hade då nöjt sig med att suga på Matildas axel.

På kvällen kom Tobbe hem med en kabelgömmarlist och en gräsklippare som båda skulle monteras. När vi kämpade med listen låg Hilda snällt på golvet och snackade. Sen var det gräsklipparen, då somnade Hilda i vagnen. Vi lyfte bara över henne till sängen och så sov hon sedan till 03 på natten. Skönt!

Hilda älskar att stoppa saker i munnen. Det går bra med många olika saker men UV-filten som hon fått av Frida är en favorit. Hon har fått bättre kontroll på sina händer och de är ofta inne i munnen (helt eller delvis), med följden att de är blöta för jämnan. Hoppas det är övergående för hennes skull...