Semesterlogg

Hemma igen efter en vecka i solen. Vad konstigt det var att känna köldgraderna! Dagens ihärdiga snöande har spätt på intrycket av vinter. Jag antar att ni vill höra lite om resan? Hur gick det? Hur var det att flyga med Hilda? och alla andra frågor som poppar upp i era små huvuden.






Jag måste erkänna att jag var nervös innan vi kom iväg. Väl i bilen på väg till flyget så släppte det, nu var vi ju på väg iaf. Att åka hemifrån strax efter fem på morgonen kändes bara skönt, sista natten innan resa brukar jag ändå sova dåligt. Snälla farfar följde med till flyget och tog hand om min bil under veckan. Han stod även för skjuts hem, nästan för snällt! Tack tack!




Flygresan gick över all förväntan. Hilda sov i tre omgångar och var mest bara glad och nyfiken därimellan. Tobbe led av trångboddheten på planet, men resan var ändlig och vi kom ner till ett soligt Lanzarote. När vi checkat ut vårt baggage inkl den nyinköpta begagnade vagnen så upptäckte vi punkan. Ena hjulet hade visst inte klarat flygresan. Vi orkade inte tjafsa med flygbolaget så vi bestämde att fixa det själva.



Bussresan tog en dryg halvtimme och Hilda satt i pappas knä och pekade på alla saker utanför. Med ljudliga "dä" pekade hon på allt vi passerade. Söta unge! Incheckningen gick smidigt och vi fick lägeheten närmast receptionen. Havsutsikt från terassen och allt var frid och fröjd. Hungriga så kastade vi oss ner till strandpromenaden och stannade på första restaurangen. Hilda fick ett otroligt vänligt bemötande (vilket höll i sig hela veckan var vi än kom). Hon passade på att fylla blöjan och mer därtill. En dusch i handfatet och byte av alla kläder var helt nödvändigt innan vi kunde äta vår mat. Usch vad äckligt det var!






Bad i poolen var nästa event. För övrigt Tobbes enda bad på hela resan. De uppvärmda poolerna var inte tillräckligt varma för allas vår badkruka. Även Hilda och jag började huttra efter en liten stund. Vi hade ett viktigt uppdrag för dagen, fixa punkan. En cykeluthyrare skulle finnas längs strandpromenaden. Hilda i bärselen som vi fått låna av Theo, tack snälla! Efter att försökt köpa ett reparationskit utan framgång gick vi därifrån en slang rikare och 4 euro fattigare. Lite frukost- och middagsshopping innan vi tag oss till lägenheten igen.










När vi fått ut den trasiga slangen såg vi de två tidigare lagningarna, tur att vi köpt en helt ny slang! Med hjälp från hotellets vaktis fick vi luft i slangen och vagnen att rulla igen. Tobbe gillade inte vagnen. Fyra fasta hjul var inte populärt, den var ju så svår att svänga! Jag tycker den funkade bra, men vagnen hemma är ju såklart fortsatt favorit.






Dagarna var lugna och på kvällarna var vi supertrötta. Tobbe sa att vi fick Hildas sovtider, tyvärr inte så långt ifrån sanningen...


En liten kavalkad av Hilda-miner:













Till Tobbes stora glädje hade vi SVT Europa. Det gjorde att vi kunde se melodifestivalen, tur för vi missade ju första när vi var på Anna Ternheim. De andra kvällarna var lugna hemmakvällar med Hilda i spjälsängen. Några partier kort och ett antal omgångar Yatzy var underhållningen för vår del. En riktig familjesemester alltså.








Hilda gillade sandstranden. Eller iaf sanden. Hon sög på en sten för att doppa den i sanden och sen in i munnen igen. Gott! Andra föräldrar tittade lite undrande på vårt lilla sandmonster och för att vara ärlig undrade jag själv också, är sand så nyttigt som de säger?















På en av våra långa vandringar längs strandpromenaden fick Hilda smaka glass. Hon älskar numera glass. Så fort hon såg glass skrek hon ut sin vilja att smaka. Hmm, undrar hur detta skall sluta? Jag ska hålla hårt på att hon inte får sötade drycker eller godis på ett bra tag, hoppas vi klarar det...




Det var after beach de flesta dagarna. Eftersom vi bodde nära poolområdet hörde vi allt som pågick där. Vi drack öl till halva priset och lyssnade på livemusik. En av dagarna var det Olympic Quiz och det ville vi ju vinna. När allt var rättat stod 4 lag på samma poäng, och vi var ett av de! Helt och hålles Tobbes förtjänst, men utslagsfrågan skulle besvaras. Den sammanlagda åldern av de tre reseledarna på scenen skulle gissas. Tobbe gissade på 75 år och jag som satt i publiken hade gissat på exakt samma! Trot eller ej, men vi vann och fick dela på en halvsmält banana split! Grattis till oss (och vår glassoman till dotter).





Måndagen var den stora farardagen. Vi hyrde bil till överpris och åkte runt den lilla vulkanön. Ön är bara 6 mil lång och 2 mil bred, så avstånden var helt överkomliga. Vid ett tillfälle så sa Tobbe att vi borde närma oss mitten på ön. Jag svarade: "Inte nu, men snart. När vi kommer till Tao är vi på mitten." Några sekunder senare passerade vi skylten som bevisade att vi vår i den lilla hålan Tao. Helt sjukt ju. På vår resa runt ön hann vi hoppa i och ur bilen 9 gånger och se en massa saker. Tobbe gillade Timanfaya, nationalparken, bäst. Jag har svårt att välja mellan Timanfaya, vulkangrottorna Cueva de los Verdes och alla magnifika utsikter längs vägen. En av de bästa utsiktplatserna fick man betala 4,5 euro för och då ingick något slangs museum för modern konst. Det var Lanzarotes nordligaste punkt som kallas Mirador del Rio. Väldigt häftigt!




Ett blåsigt El Golfo.



Del av parkeringen i Timanfaya. En stor del av Lanzarotes hyrbilspark...



Timanfaya, ser ni de andra två turbussarna?




Utsikten vid nordliga udden, Mirador del Rio.




Grottsjö i Cuevo de los Verde.

Hilda har charmat alla hon träffat. Hon vinkar och gör sig till. Hon visar sina fina tänder i ett oemotståndligt leende. Vi är ju såklart stolta över vår lilla skatt. Hon har sina jobbiga stunder, men mest är hon rolig och glad. Det bästa enligt Hilda kan listas:

• glass, helst med choklad eller jordgubb
  
• djur, gärna katter och hundar, men fåglar är också kul
  
• främmande människor, helst på raden bakom på flyget
  
• servitörer, gärna äldre män och italienare

Tack Ninni för lånet av sommarkläder!

Sovstund på flygresan hem.

Det har ju såklart hänt massor med mer grejer. Just nu kommer jag inte på de bara. Med alla bilder kommer det bli ett väldigt långt inlägg iaf!

"Vov vov"

Nu har det hänt så mycket att jag har glömt massor. Jag kommer inte ens försöka få med allt. Några saker ska jag väl lyckas beskriva. I förra veckan var jag, Hilda, Jenny och Molly på Ikea. Det såg ut att bli ett lyckat besök, men väl hemma insåg jag att grinden var böjd och gardinerna var för breda... Suck! Bara att ställa in sig på ett nytt besök. Det hann vi med redan igår och nu är skador och misstagen åtgärdade. Jag har till och med hunnit få upp alla gardiner och trappgrinden. Duktiga jag (måste ju berömma sig själv när man får tummen ur).

I lördags var det en speciell dag. Tobbe hade ordnat med överraskningar till mig. Innan jul bokade vi biljetter till Anna Ternheim och i lördags var det dags. Av en tillfällighet så firade vi 1,5 år tillsammans och det kändes lite kul. Hilda skulle sova borta en hel natt för första gången så vi var lite nervösa. Överraskningen skulle nämligen hålla oss borta ända till söndagen. Efter en hel del packande kom vi iväg. När vi skulle svänga ut på vägen kom Tobbe på att biljetterna skulle vara bra att ha... Tur att han har hjärnan med sig, min verkar ha fastnat i skötväskan! Hemma hos mormor och morfar blev det fullt upp, instruktioner och överlämnande av Hilda, samtidigt som Sandra ville ha mattehjälp. Precis när vi skulle gå blev Hilda ledsen, typiskt. Vi gick ändå. T-bana till Centralen och en kort promenad senare tornade överraskningen upp sig. Ett hotell! Fint ska det vara! Junior sviten till oss! Trist att vädret var "lite" skruttigt, vi hade ju balkong!

Drottninggatan ledde vidare mot nästa överraskning, en restaurang! Underbar på Drottninggatan, libanesisk mat. Det flesta av smårätterna var goda och vi blev lagom mätta. Rusket kallade och vi svarade. Ut i den råa kylan. Som tur var kom bussen fort och vi trängde oss på. Cirkus på Djurgården var målet. En öl hann vi med innan vi intog platserna högst upp precis framför scenen.

Jag gillade konserten jättemycket, Tobbe verkade också nöjd. Tyvärr fångade vi gäspsjukan de två timmarna utan fart och fläkt. Väl inne vid Stureplan ville vi helst till sängen. En väldigt god drink fick jag iaf! Vi gick och tog det sista glaset på belgobaren (på hotellet). Vi var båda trötta efter en lång dag som börjat med babysim och slutade med hotellsäng!

Jag vaknade innan åtta och tog en dusch. Sen vaknade min kille sen över 1,5 år tillbaka. Frukost och sen t-bana till Bredäng. Hämta vår älskade lilla skrutt. Hon såg nöjd ut när vi kom och blev som tur var väldigt glad över att se oss. Hon hade lärt sig att säga "vov vov" och vi tyckte alla det lät som hon sa "hunden", kan ha varit kollektiv inbillning...

Vov vov är nu ljudet som alla mjukdjuk säger, även giraffen, gulligt!

Efter ett litet missförstånd lyckades vi till slut träffa farfar och Kicki vid 3-tiden. Semmeldags, gott! Det mest dramatiska som hände hos farfar var när Tobbe knuffade mjukis-älgen med mjukis-igelkotten så att Hilda ryggade tillbaka. Det tog mycket övertalning från Tobbes sida inna hon litade på kotten igen. Hilda har alltid kul med farfars skägg, så även denna gång.

Efter farfar Ikea. Igen. Det var ju skönt att få sakerna bytta på en gång. Hem till Tumba och vänta på farmor. Fullt ös hela dagen! Farmor kom med en ny stickad tröja, fin! Hoppas vi slipper använda den på Lanzarote... Lövbiff till middag och sen var vi igång och planerade hennes blivande kök. Ikea home planner är en bra grej!

När vi var på Ikea fick Molly en tunnel. Hilda och Molly kröp fram och tillbaka och rullade runt. Vi skrattade så vi tjöt. Bra grej, får se om Hilda får en för pappa...

I fredags var vi (jag, Jenny, Molly och Hilda) på Tunnlandsgården, en förskola i Tuna, på studiebesök. Det verkade helt ok. Sen gick vi till Medborgarkontoret och ställde våra döttrar i kön till förskola. Det känns mycket bra att ha gjort det nu. Det som är bra är att man kan ändra turordningen senare om man vill. Efter en lunch i centrum var det kalas i Vretarna. Hanna har ju fyllt 1 år och nu var det dags att göra ett andra försök med kalas. Förra datumet hade nästan alla inkl Hanna insjuknat i olika sjukor. Nu var det fullt hus med mammor och bebbar. Den ena vildare än den andra. Efter ett tag kom Astrid och Sandra, Hildas söta mostrar. Sandra ville ha hjälp med matten och Astrid ville umgås. Vi gick hem till oss och hade det mysigt. På kvällen var både jag och Tobbe så trötta att vi gick och lade oss innan kl.22. Sjukt ju.

Inatt kom Hildas snor tillbaka. Jag som var så glad att det äntligen var borta. Vi stannade hemma från öppna förskolan och Hilda gnällde lite extra mycket. På eftermiddagen höll jag på att få panik så vi fixade lite grejer på att-göra-listan. Skönt att få lite gjort. När vi kom hem ville Jenny och Molly ta en promenad. Vi råkade i onåd med vägfinnarguden och hamnade på en frusen och knögglig åker med isfickor. Hmm, inget bra vägval. Väl ute på asfalten vaknade Hilda, skumpet sov hon sig igenom.

Dagens sista äventyr för Hilda var Ica Maxi. Vi mötte upp Tobbe där och handlade, mest barnmat. Vi bunkrade upp inför resan. Sjukt mycket barnmat och gröt och majskrokar och 30 l välling. Nu ser vi fram emot resan och att Hilda ska äta upp allt vi handlat.

Nu har jag skrivit alldeles för mycket, sov gott och så!

Hilda kryper ifrån mig

Igår på öppna förskolan så försvann Hilda. Inte långt och inte utan att jag såg det, men hon lämnade mig utom synhåll för att upptäcka världen. Hon känner väl sig trygg i dessa lokaler som vi spenderat så många timmar i. Jag blev allt lite stolt när hon kröp i väg mot egna äventyr. När jag läser detta om ett tag kommer jag inse hur skönt det var när man visste var man hade henne, men just nu känns det bara spännande!

Idag ska vi på studiebesök på två förskolor. Mollys pappa har ringt och bokat. Bra gjort! Ska bli intressant att se skillnaden mellan de och Ängsgården, i våra ögon skräckens förskola. Både jag och Jenny ser ofta, för vårt inre, den lilla flickan som apatiskt satt och lekte med bultbrädan. Inte en kul minnesbild.

Vi hann med mycket igår. Först var det en lugn morgon innan vi tog Saaben till Polisen. Hildas första pass skulle fixas. När vi väl parkerat och jag förstod att mitt Visa-kort inte accepterades av automaten var det till att kämpa. Bärandes på ett bylte bebis försökte jag ta hissen upp till Pressbyrån. Hissen var enligt en vänlig taxichaufför "alltid trasig". Typiskt. Hon upplyste om att man fick gå över spåren och ta rulltrappan. Så det gjorde vi. Efter att försökt att både få ta ut och växla pengar på pressbyrån fick jag beskedet att de inte kunde göra det. Han kunde växla om jag tog ut pengar i bankomaten. Jaha, då var det väl bara att göra det. Efter hela växlingscirkusen så skulle vi ner igen. Rulltrappan ner var trasig. Meh, hur har de tänkt sig att barnvagnar, rullstolar och gamla ska ta sig fram?!? En annan familj hade större problem en jag så att en anställd hade kommit för att byta riktning på den fungerande rulltrappan. Tur för oss! Efter hela denna utflykt kunde vi lägga i ett mynt och få ut vår biljett. Om vi hade hunnit få böter under tiden vet jag inte vad jag hade gjort. Skrikit kanske. Passet var sedan raskt ordnat. Ska hämta om en vecka och sen åka till solen!!!

Ska på rundan nu, hörs sen!

Resa bokad!

Snart bär det av på Hildas andra utlandsresa. Den första (Helsingfors) krävde ju inte ens pass, men nu ska det flygas. Den 13/2 åker vi från Arlanda till Lanzarote, så skönt! Man är trött på att ständigt klä på sig själv och den bångstyriga lilla flickan. Mer sol åt familjen!

Sjukan vi har dragits med i över en vecka verkar nu ha flyttat till andra familjer. Hilda har bara lite snor och en aning hosta kvar. Tobbe låter mycket friskare och jag känner mig helt kry. Vill inte ha mer nu!

Idag var vi på öppna förskolan igen. Det var några andra också. 20 vuxna och en massa barn för att vara lite mer exakt. Det var ett ordnat kaos. Hilda var glad att få se andra barn iaf. En av papporna som bor i vårt område var där med sin son Linus. Jag frågade glatt om inte Linus skulle börja på dagis i februari. Jo, men det hade blivit andra planer. Varsel. Eländes elände, den andra föräldralediga jag hör som blivit varslad. Det lär ju bli fler...

Hilda är bra på att ta sig fram nu. Hon har slutat med att åla längs golvet, nu kryper hon hela tiden. Hon följer efter mig ibland och hittar på bus mest hela tiden. Vagnen, bilstolen, skor, tidningar och allt man inte borde leka med är kul. Varför har man leksaker, hon vill ju ändå bara ha saker som vi har. Hon kryper ofta in under stolar och bord, hon vill stå mot saker och drar sig upp själv. Hon har precis börjat gå längs med saker, det ser lite vingligt ut, men hon gillar det. Hennes armar är hur långa som helst, säkert någon teleskopfunktion, hon kan ju nå allt.

Hon är duktig och vill hjälpa till också. När vi hade handlat mat förra veckan ville hon packa upp, en liten stund iaf...

Nu vaknade hon, måste ta hand om bebis!