Ganska lång natt, men inget mot förra

Hilda har ingen feber längre! Natten bjöd på några jobbiga stunder, men hon kändes inte varm de gånger jag vaknade av hennes bökande. Jobbigast var hela gårdagen. Att vanka av och an med en varm gnällis var jobbigt. Psykiskt och fysiskt. När Tobbe väl kom hem klockan åtta var jag ett vrak. Alla som spenderat lång tid i ensamhet instängd med ett sjukt barn förstår mig. Jag förstår också att uppskatta stunder av kärnfriskhet. Hoppas en lång sån kommer snart...

Nu säger Hilda "mamma" ofta och tydligt. Mest när hon är ledsen...hmm vad beror det på? Vi är bjudna på 1-års kalas hos Hanna och Johanna (grannar) idag kl 13.30. Jag vill så gärna gå, men vi får se hur status är på skrutt. Just nu sover hon en stund. Jag vet att jag borde vara hemma med henne hela dagen, men jag blir ju smått galen...

Vår älskade sjukling!

Hilda bli frisk nu! Jag lider med dig. Över 39,5 grader feber och massa snor och jobbig hosta; livet leker inte precis. Det är väldigt tråkigt att vara inne och vänta på bättre tider. Att vanka av och an med ett gnyende snormonster är inte heller kul. Stackars oss! Tur att jag fick en kväll på stan med kollegorna igår...

Tjejens lockar börjar nu framträda. Så gulligt!

Nu sover hon på en alvedon och jag hoppas att det dröjer en stund innan hon vaknar...

Vad gör du nu?

Man hör sig själv säga "vad gör du nu?", som att man förväntade sig ett svar eller i alla fall en reaktion. Man ska vara glad om hon tittar upp från det olovliga upptåg hon är i fart med, för att sen försätta med samma sak. Det bli ett antal gånger per dag...

Hilda är ju snorig och hostig och varm. Natten varm lång och ganska jobbig. Vattenpaus, vällingpaus, spraya näsan-paus och bara försök-sova-nu-paus. Till slut var klockan halv tio på morgonen och Hilda började jollra med slutna ögon. En liten stund senare var vi vakna och den här ensamma, snoriga dagen kunde börja.

Hörs sen!

Gråt och snor och en massa vinkande

Åh vad det är tråkigt med virus! Hilda lyckas fånga de flesta. Igår var vi på fest i Råcksta. Tobbe var chaufför och Hilda fick följa med. Efter en stund somnade hon liggande över Tobbes ben. Det var nästan 40 pers i en tvåa så ljudnivån var därefter. Hilda sov gott ändå. Hon tittade upp ibland, men somnade om på en gång. Vid halv tolv var ville hon inte sova mer och vi åkte hem till Tumba. Natten blev jobbig. Hilda snorade och hostade och kom inte till ro. Halv nio var det verkligen färdigkämpat och Tobbe tog med sig henne upp. Jag sov en timme till med bakgrundsljud från Hildas lek med ett plåtlock och Tobbes städande av köket. En gnällig liten tjej var inte nöjd med mycket. Jag behövde klippa mig och Tobbe behövde åka förbi jobbet en sväng. Hilda fick åka med pappa och jag åkte till Tumba. När jag tänkte efter så kom jag på att jag inte hade klippt mig på ett halvår! Det var verkligen dags...

Vi har varit lite husliga och satt upp en spegel och en lampa. Att göra sådana saker var jobbigt innan Hilda föddes, nu känns det nästan plågsamt. Att ha en sjuk liten tjej som sitter och gråter när man står nära taknocken på övervåningen och försöker sätta upp en lampa. Stackars Hilda. Stackars oss.

I fredags var Tobbe på firmafest så jag och Hilda hängde med mormor och morfar. Vi sov kvar till lördagen så att Tobbe skulle få en lugn natt. Mormor och morfar fick följa med på babysimmet, Tobbe var nog inte i skick. Det var första tillfället på fortsättningskursen så det var några nya där. Hilda var lite lugnare än vanligt, men kul tycker hon alltid att det är.

I fredags var jag, Jenny och Johanna med våra döttrar på ett studiebesök. Ett jobbigt sådant. Vi var på förskolan som ligger närmast och som vi trott att våra små älsklingar ska gå på. Vi kom in på en av småbarnsavdelningarna och där satt barnen mellan 1 och 2 år och tittade på film, är det ok? Efter besöket är vi alla tveksamma. Nu vet vi varken ut eller in, hur ska vi göra? Efter lunch för oss och de små så testade vi något nytt. Badkarsbad för båda samtidigt. De var så söta när de plaskade och försökte krypa runt i badet. Som vanligt var den leksak den andra hade godare än den som var närmast. Tröttheten kom flygande så vi packade in ungarna i sina fina overaller och gick ut. Jag och Jenny fortsatte barnomsorgsrundan efter lunch och gick både till en dagmamma och ett till dagis. Det känns väldigt jobbigt och vi har en del att fundera på.

Torsdagen var intensiv och rolig. Först var det öppna förskolan som vanligt. Den här gången var det 3 Molly där! Kändes lite lustigt, men Molly är tydligen på topp-fem-listan i Botkyrka. Efter lek, fika och mycket snack så promenreade vi hem igen. Jag hade bjudit in till lunch så det blev fullt hus. Fem mammor och fem barn, jättekul! Efter vi hade ätit så var golvet fullt av folk. Strax inna 14 kom Maria på att hon skulle hämta Samuel på dagis. Kristian stannade med oss och en stund senare var de tillbaka. En helvild liten 3,5-åring röjde runt rejält och alla små utom Kristian var helt uppslukade av att titta på detta jehu till barn. Efter bara en liten stund så lämnade alla mammor och barn Hildas Herrgård. Lugnet hann precis lägga sig (efter att Hilda hade somnat) när min syster Sandra kom in genom dörren. Det var matteplugg som gällde nu. Det gick bra tills Hilda vaknade. Hon verkar inte gilla att jag har uppmärksammheten på annat håll. Efter några timmar åkte Sandra hem och jag hoppas hon hade någon nytta av mig.

Nu till Hildas nya färdigheter och roliga upptåg. Hon har lärt sig vinka! Eftersom alla blir så glada när hon vinkar så finns det tydligen inget tillfälle som inte passar att vinka. Hon kryper mycket och klättrar på allt. Hon ska alltid ha det hon inte får ha och har ett väldigt humör. I hallen har vi några kataloger (Biltema bland annat) i hennes höjd, de åker ner så fort hon kommer nära. Det verkar som hon gillar tekniska prylar! (Eller så är pappret väldigt gott...) Hilda hittade toaborsten, hon ville såklart smaka (den var helt ny såklart).

Nu är det dags att sluta, tillräckligt långt för er att läsa ändå!

Öppna förskolan och kompisar

Hilda är som sagt i en gnällig fas. Det gäller bara om man är hemma själv med henne. Så fort det är andra här hemma eller vi är på äventyr så är hon glad och sprallig. Som tur är har öppna förskolan börjat igen! Hilda älskar att vara bland andra barn. Hon har ju vissa favoriter, Molly är en. Kanske inte så konstigt eftersom vi träffar Jenny och Molly så ofta. Igår var på öppna förskolan och Molly var inte där. Hilda var inte sitt gladaste jag. Men så, när det närmade sig slutet så dök de upp. Vilken glädje! Hilda skrattade sitt gladaste skratt och ville såklart leka med sin Molly. De är ju för söta!

Idag har Erica och Theodore varit här och hälsat på. Kul att ses igen, det var ju jättelänge sen. Barnen har ju blivit så stora! Hilda är ju lite för våldsam för Theos bästa, men han står på sig bättre nu än förut. Hilda ville gärna vara så nära som möjligt, helst på. Den sak Theo hade skulle hon bara ha, hela tiden. Han får nog bli lite tuffare för att orka stå emot vår lilla ångvält...

Igår var vi och handlade mat. Hilda var hur glad som helst, skönt. Väl hemma fick hon mat och sen sova i vagnen i 1,5 timmar. Jag hann fixa lite hemma innan det var dags att gå till öppna förskolan och leka. Vi fick sällskap av Hanna och Johanna (grannar). Mycket trevligt, men vädret blev bara sämre och sämre. Nästan framme började det hagla. När vi kommit in kom regnet, ösregnet. Skönt att vara framme!

I måndags var det ju första dagen på öppna förskolan, vilket kaos. Så många människor på en så liten yta kan ibland kännas för mycket. Barnen gillade det och tiden gick fort. Efter förskolan följde Jenny coh Molly med oss hem. Det blev lunch och lek innan det var sovdags. De sover ju bäst ute och det är ju bäst om mammorna motionerar lite också... En tur till Hågelby och en rundvandring på deras marker innan vi tog den snömoddiga backen hem igen.

Fångad på film!

Se så söt hon är när hon kryper!

Gnäll och stolletyg

Hilda har varit gnällig. Vi som blivit bortskämda med en glad tjej vet inte riktigt hur man gör med en ledsen. Vi får lära oss vad som funkar. Under julledigheten har Hilda vant sig vid att somna i pappas famn i soffan. Så en dag nu i veckan somnade hon på min mage, det har ju inte hänt sen hon var en pytteliten tjej.

Idag fyller farmor år och Hilda har namnsdag. Detta firades med middag på Ekerö. Hilda fick en hemstickad hund/kanin/sköldpadda (eller vad man nu vill) av farmor. Svansen och öronen var populära, men bäst var ändå presentpappret som blev från farmors paket. Nu när farmor är pensionär på riktigt så måste vi börja utnyttja hennes hjälp mer. Det blir hon nog bara glad för.

Igår var det sim igen, sista gången för nybörjarkursen. Hilda fick sitt första diplom för en strålande insats. Nästa kurs börjar ju redan på lördag så det kändes inte som en så stor grej att det var slut. Efter simmet bar det av till Lappis. Vi var bjudna på frukost/brunch hemma hos An och Markus. Det kändes lite konstigt att vara så nära min gamla lägenhet. Ibland kan jag sakna naturen runt Lappis: vattnet och skogen. Jaja, mitt nya liv i Tumba är också bra. Det var kul att träffa An igen, verkligen alldeles för länge sen. Makus har jag träffat tre gånger denna vecka, men det var kul att se honom med! De erbjöd sig att vara barnvakt, så vi får se när det passar! Vi fick en underbar frukost med massor att välja på, bl a chokladströssel från Holland som man ska ha på mackan. Det fick vi alltid på nyår när vi var små hos kompisar till familjen som bor utanför Gävle.

Som de flesta vet så ramlade jag i trappan för ett tag sen (ganska länge sen nu...). Att fixa trappmattor har stått på att-göra-listan ändå sen dess. Så förra fredagen beställdes de från Tyskland. Efter måttande och klistrande av tejpbitar var det bara slutgiltiga fästandet kvar. Tobbe och Hilda hängde i soffan och jag i trappan. Vi är nöjda med vår nya förhoppningsvis halkfria trappa. (Och ja, det är meningen att mattorna inte ska ligga i mitten på trappstegen.)

På kvällen blev vi bjudna på en utsökt middag hemma hos Magnus, Anneli och Linnea. Ett spontant och trevligt infall från deras sida. Hilda började vistelsen med att få ett skräckslaget gråtanfall när en av deras hundar närmade sig. Konstigt tyckte vi, hon gillade ju dem jättemycket på nyår. Skräcken höll i sig och hundarna var under ständig uppsikt. När klockan närmade sig nio hade Hilda fått nog, hon var helt slut. Tobbe försökte söva henne genom en promenad med vagnen. Inte godkänt. Hon ville hem. Hemma somnade hon på stört. Jag och Tobbe spelade Yatzy och kort innan min tur helt försvann och Tobbe triumferade med en sista vunnen match. Att vi somnade kl 2 var inget Hilda tog hänsyn till imorse... (Klockan kvart över åtta fick jag gå upp, jag vet att det finns folk som har det värre.)

I fredags så skulle jag bara hämta hennes kläder i tvättstugan när det blev så där oroväckande tyst igen. När jag kom ut stod hon vid tv-bänken och försökte ta ner sin stora sångbok. Hon lyckades få tag i boken och dra den över huvudet innan jag hann fram. Hon dunsade i golvet och fick boken över sig. Detta hindrade henne inte från att resa sig upp igen. Det verkar som att det är mer ok om hon gör illa sig själv än när man själv råkar göra något som kan kännas det minsta obekvämt.

Nu ser jag fram emot morgondagen och ska gå upp för att hålla familjen sällskap i sovrummet, god natt!

"Titta! Nu kryper jag!"

Efter sin lilla morgontupplur igår så kunde hon plötsligt krypa. Hur långt som helst. Eller iaf till det som var spännande nog. Hon har ju krupit några steg, max tre-fyra, i några veckor nu, men så igår var denna begränsning borta. Trots halt golv och hala byxor så kröp hon som hon inte gjort annat. Tobbe (som var hemma för sin lilla magåkomma) och jag skrattade högt. Hur gick detta till? Lärde hon sig i sömnen eller? Kul är det iaf! Hon ser så stor ut när hon kryper omkring och undersöker världen. Vår sötnos!

Idag har jag inte träffat henne på hela dagen. Jag åkte redan halv sju imorse, till Linköping. Det var första dagen med jobb på nästan 9 månader (tiden har gått sjukt fort, läskigt)! Faktiskt väldigt roligt och givande. Jag tror jag saknar att använda hjärnan... När jag kom hem strax efter sju så sov sötnosen i sin säng. Hon var väl trött efter en dag med pappa. De var visst på flera utflyker; först farmor, sen lampinköp och till sist farfar.

Nu är jag trött efter dagens strapatser, ser fram emot en vanlig vardag med Hilda imorgon. Nästa inlägg utlovas nya bilder. Kram och godnatt!

Tobbes tur...

Eländes elände. Igår kom Tobbe hem från jobbet, sjuk. Han var likblek och hade frossa. Magsjuka med extra feber. Jag och Hilda höll oss på avstånd. Hilda var ju gnällig hela dagen och kvällen var inte bättre. Kl 19 så fick hon smaka på flaskan och sen somna på kudden. Skönt för mig. Igår var vi på bvc, det var två månader sen senast. Hilda väger numera 9620g och är 72cm lång. Hon följer så fint "sin kurva", en kurva över normal på både vikt och längd. Hon kan då inte brås på mig...

Den senaste tiden har Hilda börjat prata mer. Det låter som hon säger "där" och "titta". Idag lät som hon sa "mamma", både jag och Tobbe hörde det! Det är verkligen gullig när hon pratar, det verkar som hon tror att vi ska förstå vad hon menar. Hon har hela samtal med oss, man längtar tills vi förstår henne på riktigt.

Idag har jag och Hilda varit på KTH. Majsan ville ju ha tjejbesök, såklart vi ställer upp! Det blev en lunch med hela gänget på jakthornet. En mysig promenad på Östermalm med Majsan som sällskap när Hilda sov. Tillbaka på kontoret hade vi tur att träffa Malin och hennes lilla bebis, lillebror heter han än så länge. Efter ett tag var det dags att åka mot Tumba igen. På vägen hem handlade vi mat och blöjor, skönt att ha det gjort.

Nu måste jag ta hand om vår lilla gnällis och min sjukis till sambo, hörs snart igen!

"Men kryp då! Eller klappa händerna iaf!"

Tobbe har inget tålamod. Kanske ingen nyhet, men att det skulle gå ut över stackars Hilda;) Nu måste hon lära sig krypa och klappa händerna illa kvickt. Nä vi får nog skaffa mer tålamod, Hilda får göra saker i sin takt. Vi är ju helt och hållet frälsta av hennes söta miner och gulliga skratt. Att ha en dotter är ju fantastiskt.

Alla säger att hon har ändrat sig mycket den senaste tiden. Det är ju svårt för oss att se, men säger de det så kanske de har rätt. För ett tag sen så var det väldigt hårt i hennes överkäke. Nu har den ena framtanden tittat fram och nästa kommer nog vilken dag som helst. Idag har hon varit ovanligt gnällig, så det kan vara tandont som är orsaken. Hon biter ihop käkarna och gnisslar med sin nya tand. Det låter obehagligt, men man kan ju inte hindra henne.

Igår firade vi moster Astrid och morfar. Januari är ju stora födelsedagsmånaden. Det blev rödbetssoppa och pannkakor. Gott. Hilda fick smaka pannkaka, det såg ut som hon skulle kräkas. Vi provade igen. Samma min, det var inte populärt. Hon fick lite burkmat istället, bättre men inte topp. Kanske inte var hungrig. Hunden är iaf den populäraste familjemedlemen just nu. Hon följer varje steg han tar och skulle helst vilja dra honom i pälsen hela tiden. Vi vill inte utmana ödet så Farri får vara i fred, för det mesta. Vi andra vill att han ska vara tyst, Hilda gillar när han skäller. Konstig unge.

I lördags var det sim igen. Det var något fel på vattenvärmaren så det var bara drygt 30 grader. Kanske inte låter så kallt, men vi är vana vid 34 grader. Hilda verkade inte bry sig, hennes intensiva plaskande och hull värmde nog. Nästa gång är sista för denna kurs, men eftersom vi anmält oss till fortsättningen så blir det inget uppehåll utan vi måste fortsätta att gå upp tidigt på lördagarna...

På kvällen skulle Hilda till mormor och morfar. Vi hade bokat bord för fyra på en italiensk restaurang på Söder. Johan och Danne hade redan kommit dit när vi trillade in. Tre goda rätter (var) senare var vi mätta och nöjda, nästa stopp var Skrapans bar. Johan och Tobbe är höjdrädda och tyckte trappan upp de sista våningarna var jobbig. Johan led nog mest. Kvällen var väldigt trevlig och för min del helt nykter. Bilen skulle ju köras hemåt och Hilda skulle hämtas. Halv ett var det dags att lämna stan för denna gång och åka och göra vårt jobb som föräldrar.

I onsdags var det äntligen dags att träffa Molly och Jenny igen. Vi tog en pulkatur med de små. Jag och Jenny hade mycket att prata om, Hilda höll på att somna i pulkan. Väl vid en backe började Hilda gråta, dags att gå hem. Tur att vi nästan var hemma igen. Sen blev det lunch och lek innan tjejerna ville sova. Vi passade på att gå till centrum och göra några ärenden. Efter promenaden gick vi hem till Molly och lekte lite.

Pelle, min vän, var värd ett besök. Torsdagen bjöd på en lång promenad i Gubbängen och Tallkrogen. Lunch på en pizzeria och sen motion tillbaka igen. Efter denna trevliga date så åkte vi till Skärholmen, Polarn och pyrets rea började just denna dag. Åh, det fanns så mycket fint! Jag var tvungen att be om ett bidrag från mina föräldrar. Tobbe hade varit på möte i Västerås och mötte upp där vi stod mitt i butiken med vagnen full av kläder. Tobbe tyckte att farmor kunde bidra hon med, ett sms skickades med förfrågan. Vi köpte en massa fina grejer, tack för bidragen!

Min tur nu

Man har ju hört om alla som varit kräksjuka. Jag brukar klara mig, men i natt var det min tur. Jag vaknade vid kl 4 och mådde illa. Jag gick ner till gästrummet och försökte sova. Gick inte. Satt i badrummet tills jag fått ur mig allt. Så jobbigt att kräkas! Tobbe fick ta hand om en snurrande Hilda. Inte så kul det heller, men jag hade gärna bytt...

Har vilat hela dagen och än så länge bara ätit 2 skorpor och druckit lite te. Nu är mina älsklingar ute hos farmor på en sen länge planerad lunch. Hoppas de inte blir sjuka eller smittar någon annan.

De senaste dagarna har det hänt massor med Hilda. Inte nog med att pappa är (nästan) lika bra som mamma så är leksakerna bara roligare och roligare. Tobbe tycker att man ska leka på rätt sätt, Hilda håller inte med. Tobbe tycker att Hilda ska krypa på rätt sätt, Hilda försöker men ska hon någonstans fort (till en sladd eller plastpåse vi inte hunnit få undan) så drar hon sig längs golvet och knuffar på med ena benet. Granen har åkt ut så det är inte lika mycket passade kring den nu.

Igår var vi på shoppingrunda som heter duga (det var väl då jag lyckades fånga kräksjukan). Vi började på Ikea och köpte en rottingkorg som Hilda kan ha sina saker i och en lekmata med vägar och hus. Sen var det lunch och en premiärtur i det svarta huset i Kungens Kurva. Vi letade efter en lampa, men fann en klocka. På vägen ut såg vi bekanta ansikten i fiket vid ingången, farfar och Kicki. Hilda hade ju nyss träffat de så hon blev glad att återse farfars skägg. Nästa uppdrag var Babyland. För en gångs skull var det en trevlig tjej som hjälpte oss där (har aldrig hänt förut). Vi köpte en grind, men den ska vi nog lämna tillbaka, blir för meckigt att sätta fast den. Får kolla mer. Vi köpte även en vadderad huvudbonad till vår lilla vilding. Nu när hon klättrar på och ska stå vid allt så behövs det. De hade två kvar, en grön och en vit. Båda var mönstrade och båda var fula. Det fick bli den vita tills slut. Sista anhalt var Maxi. Maten inhandlades så fort det gick, Hilda (bra att skylla på den som är minst) hade tröttnat på affärer.

Hilda och Tobbe somnade i soffan efter en kort stund. När hon vaknade så provade vi hjälmen och den kom till nytta nästan på en gång. Soffbordet är hårt Hilda! När Tobbe lagade middag passade Hilda på att slå pannan i ett lådhandtag, utan hjälm. Tårarna rann och det blev ett rött märke. Snart var allt bra igen. Men den sena sovstunden gjorde det omöjligt att få henne i säng. Vid halv tio tror jag att hon sov.

Nu måste jag vila, två skorpor har ändå räckt länge nu...

Gott nytt år!

Ett gott nytt år var det verkligen hemma i Tumba. Trots extrem trötthet var det inte alls så farligt att gå upp kl 9, efter endast 4,5 timmars (en gång avbruten) sömn. Dagen till ära såg vi Hilda ta sina alldeles första (kanske 3-4) krypsteg. Vi var glada. Ungefär 5 sekunder senare var vi mindre glada. Hennes mål var, jag ni anar det säkert, granen och de fina lysande paketen som ligger under. En väldigt besviken Hilda lyftes snabbt bort från granen för att ganska snart vara tillbaka där. Inte genom att krypa, men att dra sig med hjälp av sina klibbiga händer längs golvet.

Massor med tack för alla julklappar, hon fick allt hon (vi) önskade sig och en massa mer. Just nu har hon fullt upp med att lära sig hur man ska göra med alla saker. För visst ska man sjunga med Duplo-katten i munnen så att det sprutar saliv och kasta xylofonen i golvet så att den låter? Ni får gärna komma tillbaka och visa hur man ska leka med sakerna, hon har nog inte riktigt hajat ännu...

Ser ni Hilda? En ledtråd: hon har en röd och vit mössa på sig.

Nu när hon kan ta sig fram har hon kommit på en ny lek: hon kastar en sak (helst en duplokloss, mamma och pappa tycker inte om när hon kastar stora tunga saker) framför sig och drar sig efter för att kasta den igen. Så kan hon hålla på en stund. Gulligt!

Igår morse när jag var i tvättstugan för att lägga in en maskin tvätt så satt Hilda i sitt hav av leksaker och pillade på lite av varje. Efter en liten stund blev det väldigt tyst. Jag har förstått att tystnad inte alltid är bra, så jag kollade ut i vardagsrummet. Mina farhågor var besannade, där låg hon under granen och kände på både lysande paket och fina julgranskulor. Hmm, dags att ta ut granen kanske?!?

När jag borstade tänderna så låg Hilda utanför och kollade i spegeln. Efter en liten stund försökte hon kolla bakom spegeln. Var är den där snoriga ungen egentligen? Hon borde vara bakom den här rutan, eller?

I och med att hon drar sig fram längs golvet nu (snabbare och längre för varje dag) så är friden definitivt slut. Allt ska utforskas. Speciellt under bord och stolar. När man lyfter upp hennes lilla kropp så skriker den uppfodrande: Damsug! Nu!

Nyårsafton var en underbar dag. Vi mötte upp mormor och morfar på sjön vid Lida. Hilda fick åka pulka på isen och vi andra åkte skridskor. Så fint!

Kvällen (och natten) var väldigt trevlig. Magnus, Anneli och Linnea var över på middag. Hilda lekte med Linnea och hundarna. Tur att de inte blir arga när man drar de i öronen...

Hilda somnade vid halv tio för att vakna lagom till tolvslaget. Fyrverkerier vill man ju inte missa! Hennes ögon har nog aldrig varit så stora som när himlen blinkade.

Vi har hunnit med en tur till Helsingfors också. Vi åkte den 28:e och kom hem dagen innan nyårsafton. Det var ett pysslande för att få Hilda nöjd och sova i vagnen med allt spännande utanför gick inte. Det blev två tidiga kvällar, men sömn är inte att underskatta.

Helsingfors bjöd på 1 grad plus och lite mulet, men som tur var inget regn. På båten hade vi köpt ett litet häfte med guidade promenader och efter det obligatoriska besöket i Tempelplatsens kyrka valde vi att följa ett av de 7 strecken på kartan. Innan vi lämnade kyrkans område så fick Hilda gunga lite. Det var nor resans höjdpunkt för henne...

Promenaden började på järnvägstorget och gick sedan runt Tölöviken och upp till Olympiastadion och sedan förbi Operahuset, Finlandiahuset och Riksdagshuset. En hel del skulpturer och byggnader passerades och efter ca 1,5 timme var vi tillbaka där vi började. En spännande promenad med mycket ny kunskap. Måste nog repetera för att minnas allt...

Nu får det räcka för denna gång, hörs snart igen!