God jul!

Imorgon är det faktiskt julafton. Den första. För Hilda alltså. Även den första i vårt fina hus. Och för att inte tala om, den första mig och Tobbe att fira tillsammans. Vi slår på stort och passar på att fira med båda familjerna samtidigt. Kul! Och lite spännande. Hur ska det gå?

Igår kväll klädde vi granen och drack glögg. Mysigt. Hilda sov, skönt för oss (och henne). Vi hängde på så mycket vi fick plats med. Eftersom inte Hilda kryper än så hängde vi hela vägen ner. Den dagen hon lyckas ta sig fram till granen är det bara att plocka bort.

Idag har jag försökt göra oss redo inför julafton. Vi tog en tur till Maxi för att handla de absolut (förhoppningsvis) sista grejerna. Sen har jag kämpat med rödbetssalladen och en extremt gnällig Hilda. Hon somnade en stund så att jag hann fixa klart. Precis när jag plockat undan kom Jenny, Molly och Marvin förbi. Vi gjorde de sällskap till Sibylla för att få lite frisk luft. Hilda var väldigt skeptisk till Marvin. Hon höll ett vakande öga på honom hela tiden. Jenny fick stora leenden, men Marvin är fortfarande lite läskig.

Hilda har haft tomteluva på sig idag, inte för att det är kallt inne utan för att hon är så söt i den.

Hon är så arg för att hon inte kan krypa. Hon kämpar hårt, men än så länge inga krypsteg.

Det har såklart hänt en massa mer grejer sen jag skrev senast, men ni vet hur det är, juletid och julefrid (eller julehets). Vi ligger bra till och skulle nästan kunna ha gästerna här redan nu, men det är skönt att de inte kommer förrän imorgon kl 12.

God jul till er alla!

Kramar från oss!

Kommentarer

Jag vet att du finns där ute! Ja, du som läser lilla Hildas blogg. Skulle vara kul om du skrev en liten kommentar ibland. Så om du försökt förut men inte lyckats, nu har jag ändrat inställningen så att även personer utan inloggning kan skriva (t ex du Jenny).

Hoppas att jag hör från er snart!

Frustrerad

Nu är det jobbigt att vara Hilda. "Varför ska det vara så svårt att ta sig framåt" ser man hur hon tänker. Hon lyckas numera dra upp benen under sig från magläge till krypställning. Ett framsteg. Hur gör man sen då? Efter en stund så lägger hon sig på mage och ser frustrerad och förbannad ut. Hon lyckas ta sig en bit längs golvet genom att rulla runt och dra sig lite längs golvet. Blir hon riktigt arg kan hon bara putta sig bakåt. Tyvärr hamnar hon ofta under olika möbler på dessa utflykter, när man drar fram henne ser han hur dåligt städat det var där under...

De som har barn som kryper tycker att vi ska vara nöjda så länge hon inte gör det. Det blir ju bara svårare och svårare att hålla koll sen. Jag ser ändå fram emot hennes krypande, förhoppningsvis minskar frustrationen lite då.

Hon tycker att det är roligt när det låter mycket. Hon försöker göra ljud med allt hon kan hitta. Hon hittar även på nya ljud man kan göra med munnen. I onsdags var vi hemma hos mormor och morfar på middag och då höll hon låda hela kvällen. Roligast var Farri (hunden). Hon följde honom med blicken hela tiden och ville gärna dra i hans päls.

Jag har provat att ge Hilda smörgås, men jag kan inte säga att hon gillat det. Det mesta har åkt ut igen. När hon däremot fick en bit tunnbröd i munnen hemma hos mormor och morfar såg hon nöjd ut, så nu har jag köpt hem ett stor påse.

När vi var på Maxi senast så hittade jag en bok för bebisar. Det heter "Fina saker" och är en titta-känn bok. Hon som brukar ha alla saker i munnen gillar faktiskt att sitta och känna och titta på bilderna. Nallen har t ex ludd i öronen och katten har morrhår. Imorse satt hon på golvet och bläddrade i boken. Hon tycker bäst om hunden med vit päls (älskling, det blir ingen hund ändå) och nallen med ludd i öronen.

Igår var Molly (Jessicas) och Samuel här med sina mammor. Jag fixade lite lunch och barnen lekte på golvet. Molly var så söt när hon kröp fram till Hilda och tog tag i hennes ansikte och pussade henne, flera gånger! Jag lyckades inte fånga själva pussarna på bild, med precis efter pusskalaset fick jag fram kameran.

Igår på eftermiddagen gick vi med Jenny och Molly till centrum (det var faktiskt ganska länge sen nu...). Jenny behövde gå till apoteket och vi behövde en promenad. Molly och Hilda blev så glada att se varandra, och då blir vi mammor så glada. Skönt att hinna prata med en vuxen människa en stund på dagen, kvällen är ju som ett töcken för det mesta. Efter alla ärenden i centrum så ville de små ha lite föda. Det blev fruktmos innan vi gick ut i mörkret. Hemma blev det stressigt, på 45 min skulle jag fixa i ordning mig själv för en kollegas disputationsfest och hinna ge Hilda mat. Vi klarade alla delar i uppdraget och lyckades vara framme på Tobbes jobb 2 min innan utsatt tid. Jag fick skjuts till Skärholmen och sen sa jag hejdå till mina älsklingar och tog t-banan. Festen var i Kårhuset Nymble på KTH. Kul att träffa kollegorna och få gå på fest! Det blev en väldigt lyckad kväll och jag kom i säng först vid ett. Hilda vaknade vid halv fyra och ville inte sova utan välling. Hilda älskar sin välling. Jag gick upp och fixade. Jobbigare än att amma, men nu är det slut med den delen av födan.

Idag skulle vi väl kanske ta oss utanför dörren, men det duggregnar och ser läskigt ut ute.

Vår lilla tomte

I fredags bjöd Annelie, Magnus och Linnea på middag alldeles nästgårds. Skönt att inte behöva åka. Vi fick lax med citronsås samtidigt som Idol-finalen började. Tobbe och Anneli ville äta framför tv'n, Linnea blev så glad en 3-åring kan bli. Hilda var mest nyfiken på familjens två schäfrar. De var väldigt nyfikna på henne med, så det var en bra kombination. Det spännande stället med barn och hundar gjorde det svårt att sova för våra lilla skrutt. Efter en liten power-nap lyckades hon hålla sig vaken ett tag till. Kl 23 var det läge att gå hem och natta. Hon sov till kl 8 nästa morgon, utan att väcka oss en enda gång! Sen fick hon gosa med oss och sove en timme till. Skönt!

Intensiv dag följde. Efter morgonsysslor tog vi Saaben och körde in till stan. De sista julklapparna var första anhalt. Vi hittade en central parkering och lyckades bra med inköpen. Några Jokkmokkare skulle mötas upp. De hade tagit sig till Gallerian av alla välfyllda ställen så här års. Vi lyckades få ett bord och åt lite lunch innan de kom och höll oss sällskap. Hilda gillade Siws halsband bäst, men Maddes olika miner var bra som omväxling.

Skansen nästa. Julmarknad och så. Det regnade inget, men snö fick vi klara oss utan. Efter att alla stånd hade passerats tröttnade Hilda (och även vi andra) så vi promenerade tillbaka till bilen. På vägen ville jag hitta en tomteluva till vår minsta tomte, lättare sagt en gjort. När jag nästan gett upp såg jag ljuset i tomteluvemörkret, Buttricks! Jag hittade en luva, lite för stor, men det går ju att fixa.

Sy in luva och fixa middag innan vi skulle på Luciaglögg hos Maria med familj (grannen). Hilda blev en söt tomteflicka med kläder från Las Vegas (tack Frida!) och en precis lagom luva.




Maria hade bakat i dagarna tre (såg det ut som) och efter hand drällde folket in. Det var en riktig grannfest, alla pratade om husen och dess brister. Hilda var trött efter alla äventyr och kl 21 var vi hemma igen.

Söndagen var lugn (vilket kunde behövas). Tobbe lyckades få en klipptid och sen kom Anna och Peter på fika. Kul att hinna ses innan julen. Hilda var glad en stund, sen var det gnäll och dags för sovstund. När Anna och Peter skulle gå vaknade hon. Vi klädde på oss och gick en runda till Tumba bruk. Hilda somnade igen och det var visst en gång för mycket. Natten blev inte kul, hon snackade och höll låda. Nu vet vi det, för mycket sömn på dagen är inte att rekommendera.

Promenad med Annika och Samuel (som vi träffar på öppna förskolan ibland) runt Hamra gård i solens sken. Första solen på länge. Samuel flirtade med Hilda, Hilda flirtade med Annika. Vi fick komma in till de på lite lunch, Hilda härjade runt på golvet och fastnade med benet under Samuels stol hela tiden. Vid halv två blev hon trött och gnällig, vi packade ihop oss. På vägen hem stannade vi och sa hej till Jenny och Molly (eller jag sa hej, Hilda sov). Blev inbjuden på lite lunch och Molly sken upp. Hon var lite snorig så Jenny var orolig att hon skulle smitta oss. Hilda har ju varit snorig ett bra tag nu, man kan inte isolera sig för det. Hilda vaknade och ville såklart komma in och leka med alla roliga saker Molly har. Varför är alltid den saken den andra har den roligaste? När jag tänker efter så är det ju fortfarande så, det någon annan har verkar ju alltid mycket bättre än det man själv har...

Vill krypa

Sent igår kväll ville Hilda lära sig krypa. Eller rättare sagt stå i krypställning och gunga. Tänkte ni ville se hur söt hon var.

Idag har vi varit och lekt med de andra barnen på öppna förskolan. Hilda snorade lite, med det är det många andra som gör också. Fullt ös tills vi skulle gå hem, hon somnade så fort jag lade henne i vagnen. Nu har jag ätit lunch i lugn och ro och väntar bara på att hon ska vakna. Man hinner så mycket när hon sover en liten stund; tvätta, plocka undan efter lunchen och inventera vad som ska handlas på Maxi. Ikväll är Tobbe på julbord så vi får äta middag hos mormor och morfar.

Jag måste tänka igenom vad som saknas i julklappsväg för imorgon ska jag och Hilda åka med Jenny och Molly till Farsta Centrum. Ett nytt centrum att inta och bemästra.

Det är dåligt med inlägg nu...

Julen, med allt vad det innebär, är kanske i Norrland nu. Snart har julen kommit ner till Tumba. Hilda kommer att älska julen, alla samlas för hennes skull! Det bestämdes nämligen redan förra året, julen i år firas i Tumba. Om man inte vet vad Hilda önskar sig kan man kolla på önskelistan här bredvid, bra va?!

Jag kommer inte ihåg allt som hänt sen jag skrev senast, men mycket är det. Idag hade Hilda, Molly och Molly en "play-date" hemma hos Molly (Jessicas) i Hamra gård. Allt var uppdukat för oss mammor med nybakt bröd och pålägg. Bebbarna fick leka på golvet. Molly (Jessicas) hade lärt sig krypa igår och övade för fullt. Jennys Molly har ju tagit sig fram genom att dra sig fram en längre tid. Hon kommer krya vilken dag som helst, står i krypställning och tar typ ett två steg med benen innan hon rasar. Hilda ligger lite efter, men är ju en månad yngre till sitt försvar (ingen tävling). Den här veckan har hon lärt sig rulla runt, dra sig och vrida sig framåt. Det tar tid, men hon kommer till de eftertraktade sakerna som ligger utspridda runt henne. Om man sätter henne ner så lägger hon sig över benen och det ser nästan ut som krypställning, men än så länge är magläge favoriten. Hon drar sig gärna upp mot saker och människor. Hon kommer inte hela vägen till stående, men snart så. Helgens projekt blir kanske att krypsanera huset...

Jenny och Molly hade ärenden till Centrum så vi följde med. Alla vill ju såklart titta på och prata med våra små gullungar. Inte ett skrik från deras munnar under hela cenrumvistelsen, skönt. När det var dags för blöjbyte trodde Jenny att Molly gjort nummer 2 så vi begav oss mot skötrummet. Jag har förut mötts av ett snuskigt skötrum och det var med oro jag gick dit. Det var värre än väntat, ölburkar och en cigarettlukt fyllde skötrummet. Usch! Vi fick byta på barnen utanför. Efter promenaden tillbaka till Vretarna så lekte vi en stund inne hos Molly och Jenny.

Hildas snor har börjat rinna och det är med risk för isolering jag tänker på morgondagen. Trist för både mig och Hilda. Imorgon är det sista öppna förskolan på över en månad, vi vill ju gå dit! Bli frisk, bli frisk!

Pappa kom hem och busade med en supertrött liten tjej som helst ville sova. Jag ville hålla henne vaken med tanke på nattens jobbiga övningar. Hilda sov nog en stund för mycket igår och tyckte det var dags att gå upp alldeles för många gånger. Jobbigt värre. Idag somnade hon kl 19.19, utmattad och mätt av välling.

Igår hade jag fruktansvärt ont i magen och låg mest på golvet och kved. Hilda lekte och undrade nog varför vi bara var hemma. På eftermiddagen ringde Jenny och vi tog oss äntligen ut. Vi tog en promenad till det numera välbekanta centrumet. Ett stopp på Ica och matning av Molly senare gick vi hem igen. Efter promenaden lekte vi hemma hos Molly tills Marvin (Mollys pappa) kom hem. Hilda började gråta vi åsynen av honom. Jag fick trösta och sen ville han se Hilda och Molly leka. Vi satte de på golvet och efter bara en liten stund låg de huvud mot huvud. Molly brast ut i ett glädjetjut, Hilda i störtgråt. Dags att gå hem.

I måndags var det julbord med mitt jobb. Tobbe var på möte i Akalla och hann inte hem innan jag skulle åka. Jenny kom farande från Södertälje och sa att hon kunde ta Hilda. Toppen, tack! Hilda fann sig snabbt till rätta på det välbekanta golvet och jag gick till bussen. Vid slussen stötte jag på några kollegor. Vi skulle till Ersta terass som lockade med flott utsikt över stan. Vi blev placerade med utsikt över innergården, mycket besvikna. Maten var uppäten vid nio och efterfesten hölls hemma hos Fredrik i Sickla. Vi intog bakersta raden i bussen och gick sedan genom regnet till festen. Efter en trevlig och mysig tillställning så kom jag hem vid halv ett. Brösten var gigantiska och Hildas mage var full med välling. Bröstpumpen fick jobba innan jag kunde somna. Tack min älskling för en hel utekväll utan bebis!

Lördagen var babysim, festförberedelser och fest. Tobbe hade ju fyllt 32 och det skulle firas. Trots många avhopp så var det fullt hus. Drygt 20 vuxna oxh några barn i olika åldrar. En lyckad kväll avslutades med korv för de sista tappra (Martin, Magnus, jag och Tobbe).

Söndagen innebar en tidig morgon, tur att det inte blev en alltför sen natt. Magnus ringde och frågade om vi ville följa med på promenad till ett litet café som hade adventsfika. Vi tog den äventyrliga (och leriga) vägen dit och det lite smidigare vägen hem. Bra utflykt med mycket frisk luft. Vagnen fick sig en avspolning efter den turen...

Träning och nya miner

Hilda älskar bus. Pappa är samma sak som bus. Hilda älskar alltså sin pappa. Hon skrattar tills hon kiknar. Hon är oftast ganska lättroad, men när tröttheten slår till är det inte mycket som duger. Jo, mamma förstås. Hon har nya miner hela tiden, en av de vanligaste just nu är den här:

Jag har träningsvärken från mardrömsland. Tobbe tycker det är roligt att klämma hårt på mina otroligt ömmande ben. Jenny har skrattat åt mitt lite stela rörelsemönster hela dagen. Jag lider. Grunden till detta onda var ett mamma-barn styrkepass igår. Hilda tyckte att det var ok i 45 min, sen ville hon bara vara i min famn. Jag fick träna axlar och mage med henne som vikt. Jag kände redan igår kväll att denna dag skulle bli smärtsam. Tyvärr blev det värre än jag kunnat ana. Nog om mig. Hilda har haft en rolig vecka hittills. I måndags var det äntligen öppna förskolan igen. Snoret och hostan var borta så jag vågade blanda henne med de andra (ibland sjuka) barnen. Jenny och Molly var såklart också med, kul. På eftermiddagen var det lek med mindre barn hos Maria (grannen). En intensiv dag var till enda redan halv sju för vår lilla stjärna. Endast 40 min sömn på hela dagen ledde till en liten tröttis som sov gott hela natten.

En heldag på stan påbörjades på buss 743. Regnet gjorde mig lite deppig, men jag hade ju lovat Majsan och Malin att jag skulle komma in till jobbet. Hilda visades upp för alla kollegor och vi fick oss en pratstund med Malin och Markus. Fyllde i viktiga papper på plan 3 och charmade damerna som jobbar där. Åt en tjejlunch med Majsan medans Hilda sov i vagnen (overkligt bra) sen var det regnet som väntade. En inställd fika med An gjorde att vi fick massor med tid att gå i affärer. Hilda gillar inte affärer. Hon längtade hem, jag längtade hem. 15.44 gick direktbussen från Fridhemsplan till Vreta gårdsväg (35 min bara) och vi klev ut i mörkret i Tumba. Vretarna låg bekant framför oss. Skönt att vara hemma igen!

Onsdagen var det alltså träning som gällde. Jag och Hilda åkte med Nina och Amina till gymmet och gjorde oss redo för passet. Hilda ville mest dra i sladdar och leka med vikter, men Amina somnade sött till Ninas förskräckelse. Hon vill gärna ha en ursäkt för att pausa emellanåt, men Amina var tyst och snäll hela passet. Nina försökte dock sno Hilda som ursäkt, men se den lätta gick jag inte på.

Theo och Erika kom på lunch och promenad. Hilda tyckte det var kul, Theo tyckte det var lite så där. Hilda är i våldsammaste laget för hans smak. Efter en stund kom även Jenny och Molly över. Molly har ju fördelen att hon kan flytta på sig om Hilda blir för närgången och den utnyttjade hon. Vi tog en till promenad när Erika och Theo åkt hem. Molly fick punka på vagnen och jag trodde jag tappat min plånbok. Den låg i själva verket hemma hela tiden, som tur var. På kvällen var Tobbe på julbord och jag behövde handla mat. Mormor, morfar och moster Sandra kom på middag och för att ta hand om Hilda. Bilen var täckt med is och jag vågade inte köra utan vinterdäck. Jag fick gå in igen. Hilda skrek i högan sky, men några minuter senare sov hon sött. Mormor stannade hemma och vaktade henne när jag fick skjuts av min pappa och Sandra till affären. Handlingen gick bra och bilturen likaså. Tack för hjälpen!

Idag har vi varit på öppna förskolan en sväng och sen var det den stora Ikea-turen. Jenny och Molly hjälpte oss att fylla kundvagnen med en massa saker man bara måste ha. Det var en bra, men energikrävande dag. Tobbe var trött efter gårdagens julbord, sängen lurade dit honom redan halv tio. Imorgon fyller Tobbe år och jag ska baka till lördagens fest. Jenny och Molly kommer hit och hjälper till, det blir kul!

Kram och god natt!

Ögonblick ur vår vardag

Idag i Tumba Centrum med Jenny och Molly. Mycket ska man stå ut med som mamma.

Tänk vad en liten majskrok kan åstadkomma...

Hilda gillar vår nya damsugare. Men måste man äta allt man gillar?

Babysmörgås (dubbelmacka av mjukt bröd utan kanter skuren i tärningar), kan det vara något för fröken? (Det mesta hamnade på golvet...)

Nu hinner jag inte mer!

Mer snö och mer snor

Natten blev lugnare än väntat, Tobbe sov i dubbelsängen medan jag och Hilda sov i gästrummet. Med lugnare menar jag inte vädret, stormen väckte mig fler gånger än Hilda. När morgonen grydde var vi hyfsat utvilade och en ny dag med snö och förkylning kunde ta fart. Snöstormen skulle upplevas på nära håll. På med den fina röda overallen och sen fast i pulkan. Efter 100 meters promenad var Hilda blöt av all snö som smälte i hennes ansikte. Bara att gå in igen, mysigt så länge det varade!

Väl inne är det konstant underhållning som gäller för att undvika gnäll. Hon får hjälpa mig att tvätta kläder och vattna blommor. När hon nästan stoppade pappas kalsonger (otvättade) i munnen var det dags att göra något annat. Hon snorar något vansinnigt och hon hatar när jag ska torka.

För ett tag sen upptäckte hon att hennes hår går att dra och pilla i. Detta kan verka konstigt, men det är något hon gör ofta. På avstånd, med mycket zoom, lyckades jag fånga det på bild. Kommer man nära med kameran är hon en riktig linslus som sträcker armarna mot den.

Nu var det slut på lugnet, dvs sovstunden.

Förkyld

Natten till söndag blev Hilda sjuk. Förkyld. Hon vaknar och panikskriker, hon fattar väl inte vad/vem som håller för hennes näsa. En jobbig natt är över och en ny väntar oss. Annars har den första snön roat hela familjen. Igår köpte vi pulkor och provåkte de ute vid Lida. Tyvärr tänkte vi inte på att Tobbe har sjukt långa ben, så vi köpte en lite för liten pulka. Den andra pulkan är till bara Hilda, en babyanpassad sak.

Söndagens utflykt var när vi tog färjan över till farmor för att åka pulka och byta till vinterdäck på hennes bil. Hildas snoriga jag mottogs med stora famnen. Sen åkte Hilda pulka runt området och blev uppvisad för grannen. En gnällig Hilda somnade i bilen och sov hela vägen hem.

Som vanligt var Hilda lycklig i bassängen på babysimmet i lördags. Den nya övningen som hette karusellen skulle helst gå så fort pappa orkade. Jag når ju knappt ner till botten, så med mig var det inge kul. Pappa är buspappan och såklart roligast. En halvtimme gick fort och sen somnade hon sött i bilen.

På lördagskvällen kom faster Lotta och farfar över på middag. Det var lyxmiddag med rökt fjällröding och romsås. Hilda höll låda i flera timmar, hon ville ha allas uppmärksamhet och fick den. Hennes gulliga dadada har bytts ut mot ett brummande ljud som innebär en hel del flygande spott, mindre gulligt. Något som däremot är fortsatt gulligt är när hon sträcker upp armarna mot en och vill bli upplyft. Svårt att motstå.

I torsdags var vi och hälsade på Theo och Erika. Det blev den jobbiga, backiga rundan i skogen innan vi fick njuta av lunch. Vi åt i omgångar, men när Erika skulle få i sig sina sista tuggor vill Theo inte sitta själv längre. Efter lunch busade v åra gullungar. Theo tyckte bäst om Hilda när hon höll sig på armlängds avstånd, Hilda tyckte bäst om Theo när hon var påträngande nära. Hon verkar vara närgången och hårdhänt, vår lilla busunge, undrar vem hon har fått det ifrån?

Torsdagskvällen innebar en viss stress för både mig och morfar Rolf. Jag och Tobbe skulle avnjuta vår andra barnfria kväll sedan 15:e maj och det var morfar som skulle ta hand om Hilda. Hennes mammigaste sida var den enda som visade sig halvtimmen innan vi skulle åka. Morfar dög inte till något, varken mata, leka eller hålla. Vi bestämde att de skulle trotsa kylan och gå en sväng för att få henne lugn. Jag och Tobbe åkte iväg med bilen och Hilda fick åka vagn med morfar. I pausen på föreställningen "The Dad" ringde vi hem. Allt var toppen, mormor hade kommit och Hilda var nöjd med tillvaron. Vi kunde se andra akten med ett inre lugn. Innanför dörren ute i Tumba så vaknade Hilda med ett ryck: "Var det mamma och pappa som kom? Bäst jag kollar." Ett vilt sprattlande knyte fanns snart i mina armar. Hon var strålande glad, men somnade strax igen. Tack för hjälpen med Hilda!

Da da da

Hilda gör sin sötaste min och säger "da da da daaa", jag smälter. Hon är en riktigt charmtroll. Idag när vi var på Maxi och skulle handla flirtade hon med alla, hon låter lite lagom mycket så att hon ska fånga upp folk i farten och sen ler hon. Alla gamlingar stannar till och pratar lite med henne. Bra för mig, då kan jag handla med en glad unge.

Efter lunch var det dags för en uteträff med Jenny och Molly. Vi tog en halvrask promenad till centrum. Jenny hade ett paket att hämta och en tid hos optikern. Jag underhöll småtjejerna medans Jenny fick det sorgliga beskedet att hon behöver glasögon, på heltid. Inte vad hon hade hoppats på direkt, men jag vet precis hur det känns och man vänjer sig. Efter centrum var det Willys som gällde, billiga pepparkaksformar (1 kr/st!) och extrapris på blöjor. Promenad hem till oss för lek och mellis. Precis när Jenny och Molly skulle gå upp för backen hem till sig ville Mollys pappa komma förbi och titta hur vi bor. Klart han fick det. Efter husvisningen var det en aning stressad Jenny som lämnade herrgården, hon skulle iväg och träna.

Igår var det fullt schema för mig och lilltjejen. Först hem till Sätra för att hänga med moster Matilda innan hon skulle flyga hem till Ume. Timmarna där rusade och snart var det bråttom. Hilda skulle på 6-månaders kontroll och jag ville hinna hem emellan. Väl hemma upptäckte jag till min förskräckelse att jag glömt nycklarna i Sätra. Typiskt. Trist. Skitjobbigt. Ja, ja, det var bara att åka och hämta de på en gång. Hilda sov som tur var hela turen och vaknade upp i chock när jag stressad slet ur henne ur bilen och rusade genom regnet in till BVC. Senast vi var hos läkaren skrek hon högljutt hela besöket, jag hoppades på bättre tur denna gång. Vägning och mätning hos Monica visade att hon nu 8770 g tung och 70 cm lång. Kontrollen gick bra, inget skrik och bråk, värre blev det när kläderna skulle på igen. Hon krumbuktade sig hela tiden och försökte krångla sig ur mitt grepp. Till slut var de på och vi skulle vidare.

Öppna förskolan var nästa anhalt denna smått hysteriska dag. När vi kom dit upptäckte jag att Hildas jeans inte var knäppta och att det redan var ett smärre kaos. Fotografen var där och sålde bilderna som togs för två veckor sen. Alla ville titta på sina, NU. Han var tvungen att säga till oss att inte vara som barn i en godisaffär... Inte nog med denna hysteri, frågan alla ställde sig var "blir det inget fika?". Ingen från personalen var där och massor med fikasugna barn (och kanske några vuxna). Vi stod undrande och tittade in i det tomma köket. Då kom Kari (en pappa som brukar vara där) och meddelade och personalen var på kurs, men vi skulle fixa fika själva. Efter mycket rotande och letande var fika på g. Efter en stund hade alla behövade fått i sig lite mat och dryck.

Jag och Jenny satte oss med våra små på var sin sida av korridoren. Vi lade ner barnen på golvet och Hilda började genast dra i Molly. Efter en brottningsmatch (som jag och Jenny skrattat oss igen) där målet var att äta upp den andras mockasin, så låg Hilda ovanpå Molly och log nöjt.

Helgen var intensiv och rolig. Lördagen började med babysim, denna gången med oss alla tre i vattnet. Sen somnade hela familjen i soffan, mysigt värre. Sen var det familjetajm, moster Astrid och moster Matilda var på besök i Sätra. Matilda hade ju inte träffat Hilda sen i början av september så det var verkligen dags. Hon fick passa på att mata vår lilla skrutt.

Kvällen bjöd på fest. Storslagen inflyttningsfest hos familjen Edström i den fina våningen i Årsta(det märks att Mats fått tag i en tät Doktor till Fru med tanke på storleken på l-heten:), med mängder av mat och snacks, även folk var det gott om. Hilda ville inte sova och det fick konsekvenser i över ett dygn. Nu är det nog slut med fester för hennes del (för ett tag iaf).

Söndagen var lite av en avslagen dag. Vi ville gå ut, men vädret var skit. På eftermiddagen kom Elin och Martin förbi och fikade. Hilda gillade Martins dragkedja bäst.

Det får bli allt för idag, nu ska jag sitta resten av kvällen i soffan.

Tänderna syns (och känns)

Igår var första gången som Hilda demonstrerade sina tänder på min tutte. Ont gjorde det och hennes middag var slut. Hoppas hon fattade varför. De sylvassa sma gaddarna syns tydligt nu, men om man ska visa de för någon så lägger hon tungan för. Jag har lyckats fånga de på bild iaf!

Imorgon är det babysim igen och Tobbe har meddelat att han ska hålla i Hilda hela tiden, "det här är deras grej". Jag får ju hålla henne nästan jämt så för mig känns det helt ok.

Igår var Molly och Jenny äntligen hemma igen. Vi gick till öppna förskolan och hade det mysigt med de andra. I början av terminen var det ofta lugnt på torsdagar, men nu var det fullt med folk! Hilda hade inte sovit sin vanliga stund innan vi kom dit så hon var trött mest hela tiden. När jag klädde på henne jackan höll hon på att somna så väl nere i vagnen somnade hon på en sekund. Jenny och Molly följde med oss hem för lunch och pyssel. Jag och Jenny satt nästan i chock över maten, båda barnen sov! Att få avsluta så många meningar i rad kändes fantastiskt. Hilda och Molly vaknade ju trots allt ganska snart och de fick de lunch. Sen låg de faktiskt en stund på mattan och lekte själva. De skrattade åt varandra och hade det bra. Sen var det mest gnäll och det var dags att sova. Jag och Hilda skulle på middag hem till Dan på Stora Essingen, så det var bara att packa ihop oss och åka.

I onsdags var delar av mammagruppen här och åt lunch. Mycket trevligt. Hilda var nöjd för hon lyckades sno åt sig alla leksaker som lades fram. De andra barnen är lite yngre så det var ingen svår match, det är mer kamp på öppna förskolan...

Jag hade mentorprogramavslutning på kvällen och var tvungen att åka hemifrån redan halv fem. Tobbe fick ta hela kvällspasset själv. Han kom hem och hade en plan; först leka, sen bada, sen äta, sen sova. Om Hilda höll sig till planen är jag inte säker på, men det var ju en genomtänkt och bra plan. Jag hade en väldigt intressant och bra kväll så det var kul.

I måndags bestämde jag och Maria (en granne) att det fick vara nog med snack. Hon ringde och bokade in oss på en träningspass kl 18 på tisdagen. Vi fick kalla in farmor som barnvakt en stund innan Tobbe kom hem. Hilda hade varit ledsen större delen av tiden, men när pappa kom hem blev det lugnt en stund. Tänk att pappa får vara räddningen ibland! Träningspasset gick bra och nu är det ju bara att fortsätta...

Simma med pappa

Tobbe började förra veckan med att berätta för Hilda att de snart skulle bada. Med detta menade han babysim lördag kl 9. Vad som är snart i Hildas värld skiljer sig nog lite från vad som är snart i Tobbes, men men. Tiden gick och snart var det ju lördag morgon. Upp ur sängen, packa väskan och in i bilen. Jag stod på poolkanten och fotade det kanske bästa som hänt sedan Hilda föddes (iaf för Hildas pappa). Mina två älsklingar simmade runt och hade det hur bra som helst. Den vikarierande instruktören tyckte Hilda verkade vara en modig typ, hon sa "ni ska inte bli rädda nu" och så doppade hon Hilda under vattnet. Vi såg nog lika förvånade ut som Hilda, men allt gick bra och hon fortsatte att vara glad. En kvarts intensivt plaskande fick henne att lugna ner sig lite. Efter halvtimme i vattnet och ryggläge, bröstläge, dyk varvat med olika sånger var det en trött tjej som kom upp ur vattnet. Nu längtar vi till nästa lördag!