Sjunga och räkna

Hilda älskar när man sjunger för henne, det spelar nästan ingen roll hur dålig sångröst man har. Hon har dock bestämd uppfattning vad det gäller val av sång. Om man försöker sig på att sjunga en sång man inte kan så bra synar hon det genast och ber om "en annan", detta gäller speciellt när man sitter med sångboken. De senaste veckorna har hon blivit väldigt duktig på att sjunga själv. Nyss kunde hon bara "bä bä lita lamm", nu sjunger hon hela och med specialeffekter som de kör med på dagis! I veckan så sjöng hon imse vimse spindel, lille katt, pippi långstrump och delar av Karlsson och jungfru, jungfru skär.
Hon pratar långa meningar också. Hon är som sagt väldigt bestämd och försöker få oss till nästan vad som helst. Hon berättar vems alla saker man ser är och även vem hon har fått sina saker av.
Som jag tror jag skrivit förut så räknar hon. Inte så tråkigt och vanligt som vi gör, näe, det börjar med "ett" men sen blir det alltid "fem, åtta, nio, elva, tolv". Således fyllde vår dotter "fem" i lördags. Ingen diskussion!
Vi har fått se delar av trotsen vi har att vänta framöver. Hon gör precis mot det man säger och blir helt hysteriskt arg om det inte går hennes väg. Idag fick hon och Tobbe glass, men när glassen var slut blev hon vansinning för att hon inte fick mer. Tobbe frågade om det varit bättre om hon inte fått någon glass alls, då sa hon "aa". Vet inte om hon menade det, men vi kommer få ett trotsmonster snarast...

Nu har hon precis somnat och sjuka jag hoppas att hon ska sova tills Tobbe kommer hem från fotbollen (AIK-Åtvidaberg). Vi har ett syrianbröllop i grannskapet och en studsmatta med en massa ungar utanför hennes fönster, så risken att hon vaknar är ganska stor.

Tre inlägg på en dag får faktiskt väga upp för den senaste tidens torka!

Ta hand om er!

Kalas nummer 2, men vart tog solen vägen?

Jag var optimistisk och sa hela tiden att snart kommer solen fram. Tobbe var mer tveksam. 15 grader ute kändes inte som sommar och vi fick acceptera att kalaset skulle få hållas inne.

Hilda började tjata om Molly redan på morgonen och vi svarade att efter du har ätit lunch och sovit som kommer Molly (gånger två dessutom!). Men det där med sen är inte Hildas grej. Ibland gick hon och ställde sig i fönstret för att "kolla Molly kommer". Gullunge! Väntar på sin bästis! "Molly bor uppe bakom" säger hon och pekar mot andra sidan vägen. Vi svarar ju såklart ja och frasen upprepas...
Efter lite städning och balongblåsande kändes det som vi nästan var klara för anstormningen. Jag skulle ju baka lite muffins också, men annars klara!

Efter middagsluren forsatte väntan och tjatet. Hilda ställde sig i fönstret och kollade. Och där kom hon! Älskade Molly! Kramkalas!









Sen kom gästerna en efter en och paketen med de. Så mycket fina grejer! Hilda har att göra nu! Tack så mycket!

Fika och folk, folk och barn. Det var saker överallt och däremellan stolar och saft och kaffe och kakor. Barnen lekte fint, "bara singelolyckar" som Marvin så fint uttryckte det, inga seriekrockar eller kollisioner front mot front. Inte i början i alla fall. En lastbil mot Bobbycar slutade med födelsedagsbarnsvolt och tillhörande gråt, men det gick snabbt över!









Efter två timmar var det fiskdamm, Hildas första! Barnen var hur lyckliga som helst och sakerna i påsen undersöktes och började ätas på. Eftersom Hilda inte äter godis blev det bara torkad frukt och ett plastdjur och en boll. Kanske inte bara, men Benke (Hannahs pappa) blev besviken!



Linda fick städförbud, men det bröt hon gladeligen emot, påhejade av Tobbe. Bara för att han skulle slippa ta allt! När Molly coh Linda som sista gäster skulle lämna ville Hilda följa med. Vi tog en tur i området och lekte lite på deras tomt innan det var hem "pappa maten klar" som Hilda så fint sa...

Tro inte att solen dök fram lagon tills kalaset var slut, joo då...

Maten var inte klar, men städat var det! Skönt! Efter en god middag så somnade vår 2-åring snabbt. Tur det för Barca hade precis börjat spela säsongens sista match när Tobbe kom ner från läggningen.

Vilken helg! Hilda var så nöjd!

Tack för allt och hörs snart (kanske) igen!

Hilda 2 år! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Nu har det ofattbara hänt: vår unge har blivit 2 år! Hur gick det till? Vi undrar var tiden sprang iväg och hur vi ska lyckas sakta ner den...
I helgen har vi i alla fall firat! Kalas i dagarna två! Lördagen var till för familjen och på söndagen kom lite kompisar. Hilda älskar ju paket och brukar vara första öppnare på andra kalas, så att få massor med egna presenter var ju lycka!
Hon började dagen med att vakna innan sju och ropa glatt "Upp!". Andra dagar hade vi försökt få henne att somna om, men idag lydde vi snällt. Studsmattan full med ballongen gjorde succé på en gång.



Hon fick lite kläder också, Pippi-trosor och Barbapapa-pyjamas, även de skulle provas.





Jag hade bestämt mig för bullar, inte en sort utan två. Den första var vetebröd fyllda med kaneldränkta äpplen och de hade jag aldrig gjort innan. Lite läskigt att satsa på ett oprövat kort så det fick bli en bunke kanelbullar också! Hilda var iväg med pappa när jag satte degarna, men när hon kom hem blev det mjölfest. De första nävarna mjöl var ok, men sen tyckte jag att det fick räcka. Tobbe bara skrattade, men när han upptäckte vilket litet berg hon hade byggt upp på sin sida bakbordet ville han också att det skulle räcka. Tobbes mutter om mjöl på det nystädade golvet brydde hon sig inte om. Det var ju födelsedag (som om hon brytt sig annars...)!
Efter lite kamp fick vi bort den mjöliga ungen från köket och städade igen.

Dagen var en lång väntan på gästerna. Det tjatades en hel del om Molly. Molly skulle ju inte komma förrän på söndagen så vi fick avleda tjatet med att morfar, mormor, farfar, farmor och moster Sandra skulle komma snart. Inget tycktes stoppa tjatet, men när farfar dök upp med ett stort paket var fokus skiftat. Här skulle monteras! Hilda försökte hjälpa till, men jag tror det var Tobbe som gjorde mer nytta. Ett jättefint picnic-bord i miniformat tog form.



Sen kom farmor med en trehjuling inslagen i genomskinlig plast. Hilda gav till ett glädjevrål "Cykel!!!" En cerise, lite för stor trehjuling packades fram. Hjälmen hämtades och sen skulle det provas!



Sen kom morfar, mormor och Sandra farande i den röda bussen. Fler paket! Hilda fick en fin tallrik av Sandra och jättefina kläder från PoP av mormor och morfar. Även en teckningsbok och en bok om vilda bebin packade fram. Hilda var i centrum av allas uppmärksamhet och hon njöt!

Cykelsadeln justerades och sen bar det av på provtur. En kort tur längs rosorna och sen var det fika. Den fina tårtan kom fram plus bullar och kakor. Hilda tog köpekakan och gjorde sin ansiktsfärg mörkare...







Efter en stund kom Eva-Neta, Sarah och Joey tutande. Hilda fick mer paket: en baddocka, glitterfärg och ritblock. Solen gjorde den till 27 grader under markisen så den lilla poolen åkte fram. Dockan och Hilda badade årets premiärdopp, innan det var lek på hela gräsmattan med de två vildarna Sarah och Joey.







Farfar åkte hem, mormor, morfar och Sandra åkte hem, men resten stannade på middag. Hilda ville helst äta maten från Sarahs tallrik, men efter tålmodigt accepterande sa hon till slut stopp och satte demonstrativt upp kniven som barriär! En underbar kväll i solen och sommarvärmen.

Hilda somnade så fort gästerna åkt och vi kunde andas ut en stund. Morgondagens anstormning fanns redan i våra huvuden...

Tack för alla fina presenter och för att ni ville dela dagen med Hilda!