Kalas nummer 2, men vart tog solen vägen?

Jag var optimistisk och sa hela tiden att snart kommer solen fram. Tobbe var mer tveksam. 15 grader ute kändes inte som sommar och vi fick acceptera att kalaset skulle få hållas inne.

Hilda började tjata om Molly redan på morgonen och vi svarade att efter du har ätit lunch och sovit som kommer Molly (gånger två dessutom!). Men det där med sen är inte Hildas grej. Ibland gick hon och ställde sig i fönstret för att "kolla Molly kommer". Gullunge! Väntar på sin bästis! "Molly bor uppe bakom" säger hon och pekar mot andra sidan vägen. Vi svarar ju såklart ja och frasen upprepas...
Efter lite städning och balongblåsande kändes det som vi nästan var klara för anstormningen. Jag skulle ju baka lite muffins också, men annars klara!

Efter middagsluren forsatte väntan och tjatet. Hilda ställde sig i fönstret och kollade. Och där kom hon! Älskade Molly! Kramkalas!









Sen kom gästerna en efter en och paketen med de. Så mycket fina grejer! Hilda har att göra nu! Tack så mycket!

Fika och folk, folk och barn. Det var saker överallt och däremellan stolar och saft och kaffe och kakor. Barnen lekte fint, "bara singelolyckar" som Marvin så fint uttryckte det, inga seriekrockar eller kollisioner front mot front. Inte i början i alla fall. En lastbil mot Bobbycar slutade med födelsedagsbarnsvolt och tillhörande gråt, men det gick snabbt över!









Efter två timmar var det fiskdamm, Hildas första! Barnen var hur lyckliga som helst och sakerna i påsen undersöktes och började ätas på. Eftersom Hilda inte äter godis blev det bara torkad frukt och ett plastdjur och en boll. Kanske inte bara, men Benke (Hannahs pappa) blev besviken!



Linda fick städförbud, men det bröt hon gladeligen emot, påhejade av Tobbe. Bara för att han skulle slippa ta allt! När Molly coh Linda som sista gäster skulle lämna ville Hilda följa med. Vi tog en tur i området och lekte lite på deras tomt innan det var hem "pappa maten klar" som Hilda så fint sa...

Tro inte att solen dök fram lagon tills kalaset var slut, joo då...

Maten var inte klar, men städat var det! Skönt! Efter en god middag så somnade vår 2-åring snabbt. Tur det för Barca hade precis börjat spela säsongens sista match när Tobbe kom ner från läggningen.

Vilken helg! Hilda var så nöjd!

Tack för allt och hörs snart (kanske) igen!