Albin blir bättre för varje dag, nu försöker han till och med krypa med benet i paket! Igår ville han resa sig upp mot studsmattan (som han brukade innan han bröt benet), men det klarade han inte. Nätterna har varit jobbiga och jag är helt färdig. På kvällen tar han en kort sovstund och sen kör han på tills jag går ocg lägger mig vid elva. Att han dessutom är i den mammigaste perioden i hela sitt liv gör inte att jag blir piggare. Kroppen och huvudet är helt slut och sen vet jag att natten blir orolig. Längtar till balen på slottet! (Vilken tur att jag faktiskt ska på en i Uppsala på lördag!)
På torsdag om en vecka ska vi till sjukhuset och då ska benet förhoppningsvis vara läkt. Vi längtar hela familjen!
Tänk att när jag berättar för andra om vår olycka så får jag ofta höra om deras. Det finns som många hemska saker som kan hända och allt blir så mycket värre när det handlar om barn.
Nu vaknade Albin och det är slut på pausen...
Inlägg
1 kommentar:
Kan bara säga att jag förstår dig vännen. Man är så trött att man bara vill gråta. Ibland är det förtvivlat jobbigt. Men det går över! (Jag säger inte när... men det gör det)
Var benet verkligen av? Läker de så FORT? Det är ju extremt coolt isåfall. Hejja Albin
Skicka en kommentar