Förkyld

Natten till söndag blev Hilda sjuk. Förkyld. Hon vaknar och panikskriker, hon fattar väl inte vad/vem som håller för hennes näsa. En jobbig natt är över och en ny väntar oss. Annars har den första snön roat hela familjen. Igår köpte vi pulkor och provåkte de ute vid Lida. Tyvärr tänkte vi inte på att Tobbe har sjukt långa ben, så vi köpte en lite för liten pulka. Den andra pulkan är till bara Hilda, en babyanpassad sak.

Söndagens utflykt var när vi tog färjan över till farmor för att åka pulka och byta till vinterdäck på hennes bil. Hildas snoriga jag mottogs med stora famnen. Sen åkte Hilda pulka runt området och blev uppvisad för grannen. En gnällig Hilda somnade i bilen och sov hela vägen hem.

Som vanligt var Hilda lycklig i bassängen på babysimmet i lördags. Den nya övningen som hette karusellen skulle helst gå så fort pappa orkade. Jag når ju knappt ner till botten, så med mig var det inge kul. Pappa är buspappan och såklart roligast. En halvtimme gick fort och sen somnade hon sött i bilen.

På lördagskvällen kom faster Lotta och farfar över på middag. Det var lyxmiddag med rökt fjällröding och romsås. Hilda höll låda i flera timmar, hon ville ha allas uppmärksamhet och fick den. Hennes gulliga dadada har bytts ut mot ett brummande ljud som innebär en hel del flygande spott, mindre gulligt. Något som däremot är fortsatt gulligt är när hon sträcker upp armarna mot en och vill bli upplyft. Svårt att motstå.

I torsdags var vi och hälsade på Theo och Erika. Det blev den jobbiga, backiga rundan i skogen innan vi fick njuta av lunch. Vi åt i omgångar, men när Erika skulle få i sig sina sista tuggor vill Theo inte sitta själv längre. Efter lunch busade v åra gullungar. Theo tyckte bäst om Hilda när hon höll sig på armlängds avstånd, Hilda tyckte bäst om Theo när hon var påträngande nära. Hon verkar vara närgången och hårdhänt, vår lilla busunge, undrar vem hon har fått det ifrån?

Torsdagskvällen innebar en viss stress för både mig och morfar Rolf. Jag och Tobbe skulle avnjuta vår andra barnfria kväll sedan 15:e maj och det var morfar som skulle ta hand om Hilda. Hennes mammigaste sida var den enda som visade sig halvtimmen innan vi skulle åka. Morfar dög inte till något, varken mata, leka eller hålla. Vi bestämde att de skulle trotsa kylan och gå en sväng för att få henne lugn. Jag och Tobbe åkte iväg med bilen och Hilda fick åka vagn med morfar. I pausen på föreställningen "The Dad" ringde vi hem. Allt var toppen, mormor hade kommit och Hilda var nöjd med tillvaron. Vi kunde se andra akten med ett inre lugn. Innanför dörren ute i Tumba så vaknade Hilda med ett ryck: "Var det mamma och pappa som kom? Bäst jag kollar." Ett vilt sprattlande knyte fanns snart i mina armar. Hon var strålande glad, men somnade strax igen. Tack för hjälpen med Hilda!