Bröllopsyra

Lördagen var den stora dagen för Nina och Patrik. Patrik är Tobbes kompis från gymnasiet. Att prästen lyckades kalla honom Fredrik ställde oss alla på prov när det gäller att hålla sig för skratt. För att börja från början så tog vi bilen och siktade på att hämta Tim i Solna vid kvart över tolv. Hans kära familj fick tyvärr stanna hemma, Isabella 7 månader tyckte att det räckte med nya upplevelser efter en semester i Italien. Linfärjan ut till Högmarsö skulle avgå kl ca 13.10 så vi kände en viss stress. Allt såg bra ut tills vi på den smala vägen ut till färjelägret hamnade bakom två traktorer och en övningskörare. Den var en kamp mot klockan, eller nåt sånt. Det var som i en riktig actionfilm när vi i sista stund gled ombord färjan och fick den sista platsen innan rampen fälldes upp precis bakom oss. Den glada konduktören, eller vad han kan kallas, hejade glatt och frågade om det var vi som hade ringt. Ett skadeglatt nej for snabbt ur Tobbes mun. Någon som strax stod och svor på andra sidan sundet...

Trots Högmarsös litenhet så var det inte helt lätt att komma rätt. Vi lyckades till slut lokalisera kapellet, handelsboden samt Skeppsudden, stället där festen skulle hållas. Vigseln skulle börja 14.45 så vi hade gått om tid.

Hildas skor var bröllopets mest uppmärksammade klädesplagg, tror till och med att brudens klänning fick färre kommentarer. Hoppas Tobbe inte är så arg längre...

Hilda passade på att sova ända fram till vigselakten och vaknade därför med skräck i blicken av att musiken började spela. Jag fick gå ut med henne och då passade hon på att fylla blöjan. Ett snabbt byte och sen kunde vi gå in igen. Hon satt snällt i min famn resten av akten och det var inte bara vi stolta föräldrar som var imponerade av hennes uppförande. Synd bara att en av få bilder på hela familjen inte visar hennes exemplariska humör...

Sen var det skål på bryggan och middag i tält. Allt var väldigt fint ordnat. Hilda sov under förrätten, men när det var huvudrätt ville hon inte ligga i vagnen mer. Inger, kvinnan mitt emot mig, kastade i sig sin mat och erbjöd sin hjälp. Precis innan hon hunnit få i sig sista tuggan kom Åsa och erbjöd sin hjälp, jag såg skräcken i Ingers ögon, skulle hon mista chansen att hänga med Hilda? Jag kände spänningen i luften och tackade Åsa för erbjudandet och sa att jag skulle återkomma när Inger tröttnat. Strax därefter vandrade Inger lyckligt runt med Hilda på armen och jag fick äta i lugn och ro. En "win-win-situation".

Efter middagen var det dans, Tim och Hilda dansade en bit bort medan jag och Tobbe dansade runt som i förhållandets begynnelse (med skillnaden att jag denna gång var spik nykter). Sista färjan hem gick halv två och då var även festen slut. Tobbe var på sitt allra bästa humör i bilen och klagade på allt jag gjorde eller inte gjorde, han fick ju självklart svar på tal, det var ju en av de saker som fick honom på fall :). Tim sa flera gånger "jag tycker det är lite otrevlig stämning här", vilket är ett tydligt tecken på att vi spenderat alldeles för lite tid med familjen Bisander.

Dagen efter skulle Tobbe visa båten. Jag och Hilda sov i soffan, Tobbe sov på båten. Ingen försäljning ännu, snart måste vi börja använda Tudor, han kan ju inte bara ligga där. Vid fyra kom min farmor, min kusin Josefin, min farbror Sven och hans sambo Elisabeth för att titta på Hilda. Efter lite övertalning vågade Josefin hålla Hilda. Först var det napp som gällde, men när hon skulle le åkte nappen ur.