En intensiv söndag...

Hilda kräks inte lika ofta längre och när det händer är det inte lika mycket som förut. Skönt, men man är ständigt på sin vakt. Hon är en glupsk liten unge och det går snabbt när hon äter. Med tanke på pappas välbekanta tålamod så kanske det inte är så konstigt att hon är snabbt, hon tröttnar väl på att ligga där, en måltid är ofta avklarad på mindre än 10 min. Jag har ju hört om mammor som ammar 30 timmar i veckan, känns bra att inte vara en av de...

I söndags var det fullt ös i Tumba. När Tobbe handlat mat kom en stor del av min familj på besök. Det var min farmor, mamma, pappa och Matilda. Jag försökte hinna äta lunch med Hilda liggande på matbordet medans Tobbe skar äpplen till pajen. En dryg timme senare kom en annan gren av familjen Larberg, kusin Sissel med barnen Vega och Ebba samt sambon Mattias. Det blev stolbrist och Mattias och min mamma fick stå och äta sin paj. Hela besöket avlöpte relativt lugnt tills Vega och Ebba hittade lådorna med Tobbes gamla leksaker som vi fått levererade dagen innan. Bilarna och tusenfotingarna var populära. Lagom när leken var igång var det dags att åka mot västkusten.

Hilda med morfar Rolf

Hilda med sin namne Elisabet (min farmor)

Efter invasionen var det dags för lite lugnare besök, Tobbes kompis Madde och hennes kille Ante kom förbi och åt upp resterna av äppelpajen och tittade på hus, bebis och mig. Jag tror vi var godkända.

Kvällen blev gnällig, Hilda hade fått nog. Till slut somnade hon utmattad tillsammans med mig i soffan.

Måndagen var lugn, Tobbe skulle bort en stund på kvällen så han lämnade av oss hos mina föräldrar. Farmor hade lagat mat och vi åt i trädgården. När min mamma kom hem ville hon hellre hålla i Hilda än att äta mat.

Väl hemma var Hilda lite gnällig även denna kväll, men hon somnade snabbare än vanligt. Jag lyckades hålla min vaken till andra halvlek i matchen mellan Italien och Holland...