Vid fyra lämnade vi KTH. Vi fastnade i köer vid Nortullspåfarten. Det stod helt stilla. Efter en stund bestämde vi oss för att åka Centralbron och Södermälarstrand. Bra val, väl hemma sa de att de skulle bärja den sista av de fyra krockade bilarna. Majsan och Hilda lekte på mattan när jag lagade Biff stroganoff med ris. Det var en mysig kväll, så Hilda ville inte sova. Hon var väl rädd att missa något kul. Vi körde Majsan till tåget kvart över åtta och sen somnade hon sött.
Torsdagen bar det av till Björkhagen. Vi skulle äntligen träffa Theodore och Erika igen. Barnen blev glada att se varandra och vi mammor hade ju massor att prata om (som vanligt). Vi åt lunch och sen var det promenad. Vi gick till Hammarby sjöstad och fikade (kände oss som riktiga lattemorsor trots att ingen av oss drack latte). Vi tänkte att de skulle sova vidare så vi satte oss på uteserveringen. De vaknade såklart på en gång, men det var ju bra tänkt... På vägen tillbaka gick vi uppför Hammarbybacken, inte hela, men det var tillräckligt jobbigt. Vi hade tänkt att åka in till stan för att träffa min kompis Dan, men efter onsdagens bilköer var jag inte så sugen. Vi får träffa honom en annan dag.
Vi åkte hem till mina föräldrar istället. Det var nämligen sista kvällen innan moster Sandra skulle ut på långsegling med skolan. Vi hängde med Farri, mormor och morfar tills Sandra kom hem, då lagade jag en fiskgryta och sen var det brakmiddag. Vi sa ordentligt hejdå till Sandra för hon ska segla från Malaga till Gran Canaria, 5 veckor ska hon vara borta.
Vid halv tolv på kvällen kom Tobbe hem. Förkyld. Typiskt. Precis när Hilda blivit frisk kommer han hem sjuk. Han tog en lite kortare fredag på jobbet och låg sen i soffan och försökte bli frisk. Jag och Hilda hade då redan hunnit med mammagrupp och vaccinering. Sprutorna gick bra, men eftermiddagen var gnällig. En alvedon och en sovstund senare var det lite bättre. Efter vägning och mätning vet vi nu att hon var 8180 g tung och 66,7 cm lång. Båda måtten är en kurva över normalkurvan, känns bra.
Lördagen vi väntat så länge på var äntligen här. Vi skulle gå första gången på babysim. Tobbe var snorig och inte alls på topp, jag och Hilda fick åka utan honom. Så himla tråkigt, stackars honom. Lite innan halv nio for vi till Hamringe industriområde, lite konstigt, men det är där det ligger. Jag hade precis fått på Hilda badbyxorna och lagt henne på golvet då jag ser att en blöt pöl sprider sig runt hennes lilla knubbiga kropp. Men Hilda, måste du kissa på en gång! Jaja, bara att ta med henne in i duschen och tvätta av. När vi väl kom i poolen var hon ganska lugn, hon gillade det med hon var ändå stillsam. Efter en stund hade hon vant sig och blev helt vild. Hon plaskade och sprattlade hela tiden. De andra barnen och vuxna blev helt nerskvätta av vår lilla busunge. Kul att hon gillade det!
Hela lördagen var hon trött. Hon sov mer än dubbelt så mycket som vanligt. 30 min i poolen tröttade ut henne rejält. Vi åkte till Huddinge Centrum för att gå på Jokkmokksdagarna. Några som Tobbe känner skulle sälja mat där. Tobbe hade förvarnat om en middag hemma hos oss och Eva och Håkan ville gärna komma. Det var en lyckad tillställning och Hilda charmade våra norrländska vänner. Hilda gillade speciellt Håkans skägg.
Söndagen var regnig och blåsig, men vi skulle täcka Tudor iaf. Hilda fick vara med mormor och vi fick vara ute i regnet. Allt gick bra, men när vi skulle åka ifrån båtklubben var det massa bråte som blockerade utfarten. Det var hamngänget som hade städdag. Det var bara att hoppa ur bilen och hjälpa till med allt bråte. En dryg halvtimme senare kom vi ut från hamnplan. Hilda hade haft det bra med mormor, men hon blev ändå väldigt glad att se oss. Tack för hjälpen säger vi!
Idag har jag och Hilda varit ute mycket. Vi har även varit hemma hos Jenny och Molly. Vi lekte på golvet och Hilda visade hur hon gör när hon försöker krypa. Jenny var såklart imponerad, men Molly är ju än så länge mycket rörligare. Hon är ju en månad äldre, så Hilda har lite tid på sig.
Ikväll kom farmor hit med presenter. En stickad kofta och en mössa. Hildas humör varierade under kvällen, men det är ju inte så svårt att charma sin egen farmor. Först försökte jag lägga henne vid sju, utan att lyckas. 45 min senare gjorde jag ett nytt försök, men hon ville inte lugna ner sig. Tobbe fick försöka en stund. När vi båda lämnat henne somnade hon till slut, med ett sista uppgivet skrik.