Dramatik

Måndagen började inte bra. Precis som vilken morgon som helst skulle jag ta mig ner för trappan med Hilda i famnen. Tobbe satt och åt frukost och läste tidningen när jag halkade till och for ner för mer än halva trappan. Det var höger höft och lår som fick ta hela smällen. Hilda började gråta hysteriskt, men väl i pappas trygga famn slutade hon på en gång. Jag hade skyddat vår älskade unge istället för att ta emot mig själv, trodde för en stund att benet gått av. Efter en liten stund av smärta gick det upp för mig vilken tur vi haft. Visst, det gjorde ont, men jag kunde gå och det viktigaste av allt, Hilda var oskadd. Min förkylning hade gjort att jag efter två sömnfattiga natter var tröttare än vanligt och toftlorna gjorde att jag halkade lätt. Nu blir det till att sätta halkskydd på trappstegen, inga mer vurpor nu.
Tobbe stannade hemma och tog hand om Hilda så att jag fick sova och ta hand om mig själv. Det var välbehövligt. Jag fick sova ikapp och kurera mig medan Tobbe och Hilda lekte och var ute på promenader. Skönt!
Natten till igår blev Hilda också förkyld, men Tobbe var tvungen att jobba igen (någon måste ju jobba). När Tobbe lämnat oss upptäckte jag att tand nummer 2 är på väg upp. Tandsprickning och förkylning, inte konstigt att hon hade lite svårt att sova. På dagen kom Hildas farmor några timmar och avlastade. Kul för Hilda och henne, bra för mig. De var ute på långpromenad och sen var de inne och lekte en stund.
Idag mår jag mycket bättre, men Hilda är snorig och har lite svårt att andas. Vi tog en promenad med grannarna Maria och Nina, Hilda passade på att sova. Sen blev vi bjudna på lunch trots vårt inte helt friska tillstånd. Hoppas de inte blir sjuka nu...