Helgen passerade fort, men vi hann med en hel del. Lördagen innebar en tur med Tudor till Jungfrusund. Johan behövde hjälp att köra ut sin båt och vi ställde ju såklart upp. Hilda skötte sig exemplariskt och en glad bebis betyder glada föräldrar.
Sen bar det av hemåt, vi väntade besök. Jag fick baka sockerkaka med hallon och Tobbe tog hand om lillis. Strax innan två knallade hela skaran in i hallen. Eva-Neta, hennes två barn och farmor Kerstin. Eva-Neta var inneboende hemma hos Tobbe när han var typ 10 år, hon kunde berätta vilken liten kille han var på den tiden. Ska nog försöka få ur henne en och annan hemlighet...
På söndagen var det fixardag. Måla, klippa gräs och annat Hilda-ovänligt. Vi fick tid för en promenad till Tumba bruk och en god kladdkaka på deras fik. Hilda fick rida på pappas axlar och njöt av utsikten. Hon höll dock koll på var mamma var...
Sen skulle Tobbe på fotboll och vi blev lämnade själva en stund. Hilda sov väl i 10 min innan gnällstunden kom. Och vilket gnäll, inget var bra och inget kunde göra det lite bättre. Undrar om det är tänderna som är på väg?
I måndags var det öppna förskola igen. Hela gänget skulle med; Jenny och Molly, Nina och Amina och Maria som fick släpa på både Christian och Samuel. Hilda gillade sångstunden och sen fick föreståndaren mysa en stund med vår guldklimp (så fick jag fika utan bebis!). Mot slutet blev Hilda så trött att hon knappt orkade hålla ögonen öppna. På med kläderna och ner i vagnen och sen sov hon sött. Maria hade förberett lunch till oss, vilken service! Vi fick god lasagne och hembakt bröd med parmaskinka, inget synd om oss iaf. Hilda ville mest vara i mitt knä, men en stund låg hon i Christians vagga och läste hans bok om spöket Laban.
Igår fick vi skynda oss för att hinna handla mat innan det var dags för promenad till Tumba C. Hilda satt som vanligt i bärselen på min mage. Hon var vaken hela tiden och charmade alla som kom nära. Det börjar bli lite tungt att bära henne så jag längtar tills hon kan sitta själv i vagnen (då kommer man väl längta tillbaka till tiden då hon kunde hänga på magen). Alla ärenden i Tumba ordnades i rasande fart och sen var det dags för lunch. Vi hade sett fram emot lunch på fiskrestaurangen, men det var för lång kö och lite för trångt för tre barnvagnar. Vi fick ta la Rosa istället. Det funkade bra ända tills Nina och Maria behövde amma sina små. Trots att de var väldigt diskreta, fick de arga blickar från en kvinna. Jaja, bättre att amma än att de skriker. Hilda satt snällt i en barnstol och fick suga på en brödbit. Spännande och lite läskigt tyckte hon nog.
Jag hade bestämt träff med moster Astrid hemma i Sätra. Bara att ta sig hem från Tumba och packa in oss i bilen. Resan gick bra och Hilda visade sitt tandlösa leende för moster. Två minuter orkade Astrid bära henne innan jag fick tillbaka min tunga, lilla sötnos. Hon förstår att jag blir trött i ryggen ibland... Vi tog med hunden och Hilda på en promenad ner till Mälaren. Farri fick bada och Hilda fick sitta och kolla på sina favortier träden.
Vi åkte hem strax innan sex och fick några kämpiga timmar innan Tobbe kom hem lite innan halv nio. Då hade Hilda somnat i vår säng efter mycket skrik och gnäll. En lång dag var till enda och kanske hade det varit en grej för mycket för den lilla jäntan.