Potatis och öppna förskolan

När jag precis gått förbi Ninas hus och sett att bilen inte var hemma kom hon åkande. Jag gick tillbaka och hon undrade om jag promenerat klart. Vi hade ju tänkt oss en lite längre promenad än så och hon ville gärna följa med. Vi gick till Tumba bruk och sen via Tuna och hem. Nästan två timmar var vi ute, skönt.

Idag var det andra dagen med potatis till lunch. Ingen höjdare. Jag fick kalla handen och sura minen. Knappt något gick ner. Tyvärr. Det kommer väl en dag då hon inte vill göra annat än att äta, men idag var ingen sådan dag.

Igår vid halv två skulle jag bara gå en liten runda för att få henne att sova när jag mötte Jenny och Molly. De var på väg till öppna förskolan och undrade om vi ville följa med. Såklart vi ville. Hilda vaknade med ett leende när vi kom in i kyrkan. Hon tittade storögt på de de andra barnen och charmade de vuxna med sitt leende. Sen var det sångstund och Hilda var mest chockad. Efter det var det fika, Hilda satt i egen barnstol och verkade nöjd. Efter en stund blev hon riktigt trött och det var dags att packa ihop. Hon somnade innan vi kommit ut genom dörren och hennes första besök på öppna förskolan var avklarat utan gråt och sura miner.

Igår kom mormor hit för att ta hand om vår lilla sötnos. Vi skulle ut och roa oss på egen hand. Eh, jag menar måla garaget... Kul! Hilda var nöjd ett tag, men sen var det ett konstant gråtande inifrån huset. Samma sak som hände i söndags när farmor var barnvakt, hon undrar var hennes mamma är. När jag till slut kom in ville hon inte lämna min famn för en sekund. Undrar hur det ska gå imorgon när vi ska på Coldplaykonsert...