Tristess, Theo och Träd

Den här veckan har gått fort, eller? Vissa stunder har jag känt mig så rastlös att jag inte vetat var jag ska ta vägen. Men veckan har blivit helg och jag har överlevt. Att vara hemma med barn är ju mysigt, ibland roligt och till viss del underbart, men också ganska tråkigt och ostimulerande. Hilda blir ju roligare och roligare och visst älskar jag min lilla unge, men ibland önskar jag att jag fick lämna hemmet utan bebis för bara en stund.

Idag har vi varit ute och promenerat med grannen och hennes lilla 6-veckors bebis. det var kul att prata med en vuxen i flera timmar, hade nästan glömt hur det var. när vi kom hem lade jag Hilda i gymmet en liten stund, när jag tittade på henne minuten senare hade hon vridit sig 90 grader och låg med huvudet på golvet. Efter att vi vilat en stund i soffan så tyckte jag att det var dags, första badet i stora badkaret. Hilda har nämligen blivit för stor för den blå baljan och pappa blir bara irriterad när hon försöker sträcka ut hela kroppen... Badet gick hur bra som helst, Hilda simmade både bröstsim och ryggsim, när jag skulle kliva upp ur badet och lägga henne på badlakanet klämde jag bröstet mellan mig och badkarskanten. Aj!



Igår var vi i Björkhagen och hälsade på Theo och Erika, mkt trevligt. Hilda gillade Theos leksaker mycket mer än sina egna, så nu måste jag utöka hennes förråd. Ska ta en tur till Ikea med grannen på onsdag, Erika vill du följa med?

I tisdags kom min farmor och min pappa hit med ett träd, Hildas träd. Det är en rönn som heter Dodong och numera planterad i det sydvästra hörnet på den inte alltför stora tomten.

Med pappa...

Med mamma...