Igår hade jag och Erika bestämt att vi skulle promenera längs Mälaren. Vi möttes kl 10 på Sätra Båtklubb och styrde de fyrhjulade vrålåken mot konditori Lyran. Det kändes som hemma för både mig och Erika. Vi saknar Mälaren och dessa trakter. Varför ska det vara så dyrt att bo i Mälarhöjden? Jo, jag vet. Alla tycker att det är "sååå fint". Det var många branta backar och barnen turades om att gnälla. Vi kämpades oss uppför den otroliga långa backen från Mälarhöjdsbadet till Lyran, sjukt jobbigt! (Mina grannar Nina och Maria hade nog behövt mycket peppning för att komma upp!)
Vi var framme innan de öppnat, men det gjorde inget, solen sken och vi njöt av tillvaron. Hilda har tröttnat på att hela tiden ligga i vagnen, hon vill se mer av världen och vill gärna sitta en stund ibland.
Vi åt var sin köttbullemacka medan Hilda fick sitta i en barnstol och Theo i sin mammas knä. När vi var klara var barnen trötta. De somnade i sina vagnar och vi gick en annan väg tillbaka till bilarna. Vi sa hejdå till familjen Lindqvist och hoppas vi ses nästa vecka igen!
På eftermiddagen pratade jag med Anna i telefon och vi försökte komma på en bra dag att ses. En liten stund senare ringde hon tillbaka och frågade om hon och Peter kunde komma redan samma kväll. Såklart de fick! Vi fixade middag tillsammans och åt medan Hilda satt i sin babysitter och viftade med alla extremiteter. Strax efter åtta skulle hon läggas. Tobbe gjorde ett tappert försök, men efter en stunds protester fick jag gå upp och mata henne först. Sen somnade hon sött och vi fick en lugn stund utan bebisjoller.
Inlägg
1 kommentar:
Heej, Hilda blev verkligen söt på den sista bilden där ;]
Kram Erica :]
Skicka en kommentar