Gråt och snor och en massa vinkande

Åh vad det är tråkigt med virus! Hilda lyckas fånga de flesta. Igår var vi på fest i Råcksta. Tobbe var chaufför och Hilda fick följa med. Efter en stund somnade hon liggande över Tobbes ben. Det var nästan 40 pers i en tvåa så ljudnivån var därefter. Hilda sov gott ändå. Hon tittade upp ibland, men somnade om på en gång. Vid halv tolv var ville hon inte sova mer och vi åkte hem till Tumba. Natten blev jobbig. Hilda snorade och hostade och kom inte till ro. Halv nio var det verkligen färdigkämpat och Tobbe tog med sig henne upp. Jag sov en timme till med bakgrundsljud från Hildas lek med ett plåtlock och Tobbes städande av köket. En gnällig liten tjej var inte nöjd med mycket. Jag behövde klippa mig och Tobbe behövde åka förbi jobbet en sväng. Hilda fick åka med pappa och jag åkte till Tumba. När jag tänkte efter så kom jag på att jag inte hade klippt mig på ett halvår! Det var verkligen dags...

Vi har varit lite husliga och satt upp en spegel och en lampa. Att göra sådana saker var jobbigt innan Hilda föddes, nu känns det nästan plågsamt. Att ha en sjuk liten tjej som sitter och gråter när man står nära taknocken på övervåningen och försöker sätta upp en lampa. Stackars Hilda. Stackars oss.

I fredags var Tobbe på firmafest så jag och Hilda hängde med mormor och morfar. Vi sov kvar till lördagen så att Tobbe skulle få en lugn natt. Mormor och morfar fick följa med på babysimmet, Tobbe var nog inte i skick. Det var första tillfället på fortsättningskursen så det var några nya där. Hilda var lite lugnare än vanligt, men kul tycker hon alltid att det är.

I fredags var jag, Jenny och Johanna med våra döttrar på ett studiebesök. Ett jobbigt sådant. Vi var på förskolan som ligger närmast och som vi trott att våra små älsklingar ska gå på. Vi kom in på en av småbarnsavdelningarna och där satt barnen mellan 1 och 2 år och tittade på film, är det ok? Efter besöket är vi alla tveksamma. Nu vet vi varken ut eller in, hur ska vi göra? Efter lunch för oss och de små så testade vi något nytt. Badkarsbad för båda samtidigt. De var så söta när de plaskade och försökte krypa runt i badet. Som vanligt var den leksak den andra hade godare än den som var närmast. Tröttheten kom flygande så vi packade in ungarna i sina fina overaller och gick ut. Jag och Jenny fortsatte barnomsorgsrundan efter lunch och gick både till en dagmamma och ett till dagis. Det känns väldigt jobbigt och vi har en del att fundera på.

Torsdagen var intensiv och rolig. Först var det öppna förskolan som vanligt. Den här gången var det 3 Molly där! Kändes lite lustigt, men Molly är tydligen på topp-fem-listan i Botkyrka. Efter lek, fika och mycket snack så promenreade vi hem igen. Jag hade bjudit in till lunch så det blev fullt hus. Fem mammor och fem barn, jättekul! Efter vi hade ätit så var golvet fullt av folk. Strax inna 14 kom Maria på att hon skulle hämta Samuel på dagis. Kristian stannade med oss och en stund senare var de tillbaka. En helvild liten 3,5-åring röjde runt rejält och alla små utom Kristian var helt uppslukade av att titta på detta jehu till barn. Efter bara en liten stund så lämnade alla mammor och barn Hildas Herrgård. Lugnet hann precis lägga sig (efter att Hilda hade somnat) när min syster Sandra kom in genom dörren. Det var matteplugg som gällde nu. Det gick bra tills Hilda vaknade. Hon verkar inte gilla att jag har uppmärksammheten på annat håll. Efter några timmar åkte Sandra hem och jag hoppas hon hade någon nytta av mig.

Nu till Hildas nya färdigheter och roliga upptåg. Hon har lärt sig vinka! Eftersom alla blir så glada när hon vinkar så finns det tydligen inget tillfälle som inte passar att vinka. Hon kryper mycket och klättrar på allt. Hon ska alltid ha det hon inte får ha och har ett väldigt humör. I hallen har vi några kataloger (Biltema bland annat) i hennes höjd, de åker ner så fort hon kommer nära. Det verkar som hon gillar tekniska prylar! (Eller så är pappret väldigt gott...) Hilda hittade toaborsten, hon ville såklart smaka (den var helt ny såklart).

Nu är det dags att sluta, tillräckligt långt för er att läsa ändå!