Gott nytt år!

Ett gott nytt år var det verkligen hemma i Tumba. Trots extrem trötthet var det inte alls så farligt att gå upp kl 9, efter endast 4,5 timmars (en gång avbruten) sömn. Dagen till ära såg vi Hilda ta sina alldeles första (kanske 3-4) krypsteg. Vi var glada. Ungefär 5 sekunder senare var vi mindre glada. Hennes mål var, jag ni anar det säkert, granen och de fina lysande paketen som ligger under. En väldigt besviken Hilda lyftes snabbt bort från granen för att ganska snart vara tillbaka där. Inte genom att krypa, men att dra sig med hjälp av sina klibbiga händer längs golvet.

Massor med tack för alla julklappar, hon fick allt hon (vi) önskade sig och en massa mer. Just nu har hon fullt upp med att lära sig hur man ska göra med alla saker. För visst ska man sjunga med Duplo-katten i munnen så att det sprutar saliv och kasta xylofonen i golvet så att den låter? Ni får gärna komma tillbaka och visa hur man ska leka med sakerna, hon har nog inte riktigt hajat ännu...

Ser ni Hilda? En ledtråd: hon har en röd och vit mössa på sig.

Nu när hon kan ta sig fram har hon kommit på en ny lek: hon kastar en sak (helst en duplokloss, mamma och pappa tycker inte om när hon kastar stora tunga saker) framför sig och drar sig efter för att kasta den igen. Så kan hon hålla på en stund. Gulligt!

Igår morse när jag var i tvättstugan för att lägga in en maskin tvätt så satt Hilda i sitt hav av leksaker och pillade på lite av varje. Efter en liten stund blev det väldigt tyst. Jag har förstått att tystnad inte alltid är bra, så jag kollade ut i vardagsrummet. Mina farhågor var besannade, där låg hon under granen och kände på både lysande paket och fina julgranskulor. Hmm, dags att ta ut granen kanske?!?

När jag borstade tänderna så låg Hilda utanför och kollade i spegeln. Efter en liten stund försökte hon kolla bakom spegeln. Var är den där snoriga ungen egentligen? Hon borde vara bakom den här rutan, eller?

I och med att hon drar sig fram längs golvet nu (snabbare och längre för varje dag) så är friden definitivt slut. Allt ska utforskas. Speciellt under bord och stolar. När man lyfter upp hennes lilla kropp så skriker den uppfodrande: Damsug! Nu!

Nyårsafton var en underbar dag. Vi mötte upp mormor och morfar på sjön vid Lida. Hilda fick åka pulka på isen och vi andra åkte skridskor. Så fint!

Kvällen (och natten) var väldigt trevlig. Magnus, Anneli och Linnea var över på middag. Hilda lekte med Linnea och hundarna. Tur att de inte blir arga när man drar de i öronen...

Hilda somnade vid halv tio för att vakna lagom till tolvslaget. Fyrverkerier vill man ju inte missa! Hennes ögon har nog aldrig varit så stora som när himlen blinkade.

Vi har hunnit med en tur till Helsingfors också. Vi åkte den 28:e och kom hem dagen innan nyårsafton. Det var ett pysslande för att få Hilda nöjd och sova i vagnen med allt spännande utanför gick inte. Det blev två tidiga kvällar, men sömn är inte att underskatta.

Helsingfors bjöd på 1 grad plus och lite mulet, men som tur var inget regn. På båten hade vi köpt ett litet häfte med guidade promenader och efter det obligatoriska besöket i Tempelplatsens kyrka valde vi att följa ett av de 7 strecken på kartan. Innan vi lämnade kyrkans område så fick Hilda gunga lite. Det var nor resans höjdpunkt för henne...

Promenaden började på järnvägstorget och gick sedan runt Tölöviken och upp till Olympiastadion och sedan förbi Operahuset, Finlandiahuset och Riksdagshuset. En hel del skulpturer och byggnader passerades och efter ca 1,5 timme var vi tillbaka där vi började. En spännande promenad med mycket ny kunskap. Måste nog repetera för att minnas allt...

Nu får det räcka för denna gång, hörs snart igen!