Hildas äventyr: Gnäll och stolletyg

Hilda har varit gnällig. Vi som blivit bortskämda med en glad tjej vet inte riktigt hur man gör med en ledsen. Vi får lära oss vad som funkar. Under julledigheten har Hilda vant sig vid att somna i pappas famn i soffan. Så en dag nu i veckan somnade hon på min mage, det har ju inte hänt sen hon var en pytteliten tjej.

Idag fyller farmor år och Hilda har namnsdag. Detta firades med middag på Ekerö. Hilda fick en hemstickad hund/kanin/sköldpadda (eller vad man nu vill) av farmor. Svansen och öronen var populära, men bäst var ändå presentpappret som blev från farmors paket. Nu när farmor är pensionär på riktigt så måste vi börja utnyttja hennes hjälp mer. Det blir hon nog bara glad för.

Igår var det sim igen, sista gången för nybörjarkursen. Hilda fick sitt första diplom för en strålande insats. Nästa kurs börjar ju redan på lördag så det kändes inte som en så stor grej att det var slut. Efter simmet bar det av till Lappis. Vi var bjudna på frukost/brunch hemma hos An och Markus. Det kändes lite konstigt att vara så nära min gamla lägenhet. Ibland kan jag sakna naturen runt Lappis: vattnet och skogen. Jaja, mitt nya liv i Tumba är också bra. Det var kul att träffa An igen, verkligen alldeles för länge sen. Makus har jag träffat tre gånger denna vecka, men det var kul att se honom med! De erbjöd sig att vara barnvakt, så vi får se när det passar! Vi fick en underbar frukost med massor att välja på, bl a chokladströssel från Holland som man ska ha på mackan. Det fick vi alltid på nyår när vi var små hos kompisar till familjen som bor utanför Gävle.

Som de flesta vet så ramlade jag i trappan för ett tag sen (ganska länge sen nu...). Att fixa trappmattor har stått på att-göra-listan ändå sen dess. Så förra fredagen beställdes de från Tyskland. Efter måttande och klistrande av tejpbitar var det bara slutgiltiga fästandet kvar. Tobbe och Hilda hängde i soffan och jag i trappan. Vi är nöjda med vår nya förhoppningsvis halkfria trappa. (Och ja, det är meningen att mattorna inte ska ligga i mitten på trappstegen.)

På kvällen blev vi bjudna på en utsökt middag hemma hos Magnus, Anneli och Linnea. Ett spontant och trevligt infall från deras sida. Hilda började vistelsen med att få ett skräckslaget gråtanfall när en av deras hundar närmade sig. Konstigt tyckte vi, hon gillade ju dem jättemycket på nyår. Skräcken höll i sig och hundarna var under ständig uppsikt. När klockan närmade sig nio hade Hilda fått nog, hon var helt slut. Tobbe försökte söva henne genom en promenad med vagnen. Inte godkänt. Hon ville hem. Hemma somnade hon på stört. Jag och Tobbe spelade Yatzy och kort innan min tur helt försvann och Tobbe triumferade med en sista vunnen match. Att vi somnade kl 2 var inget Hilda tog hänsyn till imorse... (Klockan kvart över åtta fick jag gå upp, jag vet att det finns folk som har det värre.)

I fredags så skulle jag bara hämta hennes kläder i tvättstugan när det blev så där oroväckande tyst igen. När jag kom ut stod hon vid tv-bänken och försökte ta ner sin stora sångbok. Hon lyckades få tag i boken och dra den över huvudet innan jag hann fram. Hon dunsade i golvet och fick boken över sig. Detta hindrade henne inte från att resa sig upp igen. Det verkar som att det är mer ok om hon gör illa sig själv än när man själv råkar göra något som kan kännas det minsta obekvämt.